Jag minns det som igår. Mitt första möte med Wipeout när det släpptes till PlayStation i mitten av 90-talet. Jag blev hänförd, förförd och överkörd. Allt på samma gång. Så jäkla häftigt var det. Sedan kom Wipeout 2097 och dåvarande Psygnosis hade överträffat sig själva. 2097 var, är och förblir troligen seriens absoluta höjdpunkt, men med Wipeout 2048 kommer dagens Studio Liverpool närmare toppen är någonsin tidigare. Läs vidare →
Igår testade vi Virtua Tennis 4 till PS Vita, idag fortsätter vi med Gamelofts Dungeon Hunter: Alliance, eller Dark Quest: Alliance vilket spelet går under här borta i Japan. Enkel hack & slash i budgetutförande, hur väl gör sig det på Sonys nya bärbara lyxmaskin? Läs vidare →
Det underbara med Bethesda-världar är givetvis den enorma bredd de erbjuder – att förenkla Skyrim till vare sig ett roll- eller sandslådespel tycker jag i relation till liknande spel i genren känns förminskande. Vill man för en oinsatt förklara vad det går ut på skulle jag snarare kalla det för något slags livsersättare. Skyrim-universat känns oerhört stort, enhetligt, strukturellt imponerande och i bra mix mellan fornnordisk realism och fantasi, och som konstruerat för att du ska ha fullt upp och vilja stanna kvar. Känslan att släppas fri och få sticka iväg på egna äventyr man vet blir unika gentemot övriga spelares diton är svårslagen, kanske särskilt eftersom det inte blir någon onlinehets likt i MMO-spel som World of Warcraft.
Vill du inte jaga bättre svärd, koka kaninsoppa eller döda krabbor så skit i det. Ber någon kärring om hjälp med att döda tio björnar så skit i henne också, och skit sen på björnarna. Läs vidare →
Jag har aldrig riktigt haft något intresse för Assassin’s Creed-spelen. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin ens testat serien över huvud taget. Vet inte riktigt varför, men så är det. Åtminstone fram tills nu när jag något skeptisk tog mig an kortspelet Assassin’s Creed: Recollection. Men shit pommes frites! Läs vidare →
Jag vill inte tycka om Saints Row: The Third, men det är svårt att inte ha skoj. Ska jag vara ärlig så har spelserien nästan helt passerat under min radar, visst har jag känt till att spelen existerar men de har aldrig riktigt fångat mitt intresse utan avfärdats av mig som bleka GTA-kopior. Så det var med stor skepsis jag startade spelet. Läs vidare →
Rocketcat Games har sedan tidigare gjort sig ett namn genom deras Hook-spel, men nu byter studion inrkitning för stunden och ger oss Mage Gauntlet. Ett enklare rollspel i klassisk 16-bitsanda. Läs vidare →
Id Softwares Rage har länge varit en sugkaramell av rang. Längtan var konstant och förhoppningarna så lagom höga. Dagen kom, och Rage också. Men inte jag.
Det är ganska ofta numera som man spelar små geniala pusselspel till iPhone och iPad, för sådana finns det gott om. Men inte fullt lika ofta trillar man över något som verkligen sticker ut ur mängden. Konamis Gesundheit är ett sådant. Läs vidare →
Det blir bara fler och fler svenska spel på App Store. Senast testade vi Muskedunder Interactives Warp Dash, nu har turen kommit till Mandibols Jack Venture. Läs vidare →
Årest största spel, världens mest efterlängtade uppföljare, den mest nagelbitande avslutande delen i en trilogi någonsin, och mycket mer har anlänt. Gears of War 3 har nu funnits på marknaden i en ungefärlig vecka, och spelare världen över både njuter och tjuter.
Precis som det ska vara. Läs vidare →
Du vaknar upp ensam i total tystnad på ett hotell som verkar övergivet. Vid det här laget har du ingen aning om att du just sovit dig igenom zombieapokalypsens start, men inom kort väcks du till mardrömmen då du blir biten av zombier. Är det över? Nej, just du verkar tillhöra en av fyra personer som ser ut att vara immuna mot zombiepandemin. Så börjar Dead Island, ett co-op-spel som avnjuts bäst tillsammans med tre vänner online. Läs vidare →
I princip från ingenstans steg SkyDrift ned från skyn. Som en okänd blipp på en radarskärm fanns spelet så en dag på Xbox Live Marketplace och PlayStation Network. Och lite konstigt är det, för detta är faktiskt riktigt bra. Läs vidare →
Bloodrayne är tillbaka, och denna gång i det läckra, högupplösta 2D-äventyret Bloodrayne Betrayal som skulle kunna ha varit ett experimentellt Castlevania. Läs vidare →
När svenska Muskedunder Interactive släppte sitt första iPhone-spel på App Store blev det Warp Dash. Ett fartfyllt poängsamlarspel med lätta F-Zero-vibbar, men väl anpassat efter formatet. Läs vidare →
Det ser inte så slående roligt ut på bilderna, det Bungie-utgivna piratspelet, som i själva verket är utvecklat av Harebrained Schemes. Låt inte det lura dig, Crimson: Steam Pirates är ett skönt lir med mycket hjärta. Det är anspråkslöst samtidigt som det visar vad en duktig utvecklare kan göra med plattformen, för det här är verkligen ett typexempel på hur spel på paddan kan fungera. Inga fejkade kontroller på skärmen, allt är självklart. Läs vidare →
Det finns lite mer än motsvarande hela Kinas befolkning av olika enkla och beroendeframkallande spel på App Store idag. Jetpack Joyride från Halfbrick är ett av dem, men för att vara ett simpelt enknappskontrollerande spel har det ett förvånansvärt högt produktionsvärde. Läs vidare →
I Red Faction: Armageddon har mänskligheten bosatt sig på Mars då spelet börjar. Men det dröjer sig inte kvar där, utan istället får vi se hur samhället rasar samman. Bokstavligen. Spelserien har gjort sig känd för möjligheten att förstöra spelets miljöer och behåller det som en viktig del i Armageddon. Man tvingas både att förstöra och laga saker för att ta sig vidare i spelets handling. Läs vidare →
På mer än ett sätt har Kode80:s 1-bit Ninja nära på allt jag egentligen begär av ett spel. Det är oerhört simpelt, lättkontrollerat och vansinnigt stilfullt. Att det sedan är en enda lång svartvit hyllning till tidernas bästa plattformsspel, Super Mario Bros., gör förstås inte saken sämre. Läs vidare →
Framgångssagan App Store bara fortsätter att växa så det knakar. Nya appar väller in dagligen i en alldeles oöverskådlig mängd, och snart kommer en av dessa att vara Wisp från svenska Triolith Entertainment. Läs vidare →
L.A. Noire är ett revolutionerande spel värt beundran. Team Bondi har med Rockstar-stöd under sju års tid utvecklat ett levande Los Angeles anno 1947, skrivit en lång detektivhistoria med bland annat verklighetens Black Dahlia-fall att sjunka in i, samt satt ny teknisk standard för framförallt karaktärsanimationer. Inget spel har varit i närheten av den realism L. A. Noires hundratalet skådespelare når upp i vad gäller mimik, så till den grad att spelet säkerligen hade sålt bra enbart därför. Läs vidare →
