Arkiv för Veckans spel

19 december

Veckans spel #33: Donkey Kong Country och nynnandet

Malin Jonsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Det var inte när Donkey Kong Country släpptes till Super NES 1994, utan kanske 2-3 år senare, som jag spelade det och blev totalt frälst. Många timmar spenderades framför TV:n och låten som spelades under stora delar av spelet bet sig fast på ett irriterande sätt. Jag kunde nästan höra låten när jag inte spelade, men bara nästan – den var omöjlig att få ur huvudet och samtidigt hopplös att nynna på. Ja, i alla fall så att det lät som något som liknade Jungle Groove. (mer…)

12 december

1

Veckans spel #32: Ett beroende

Rickard Olsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Vi är alla beroende av något, men med spel blir det lite extra lätt att man fastnar för en viss titel eller så. Jag har mitt Gears of War-universum, det är orubbligt, men de senaste veckorna har jag även tokfastnat för katt och råtta-leken ChuChu Rocket till iPhone, i dubbel bemärkelse. För detta är hjärngympa på en annan nivå. (mer…)

5 december

Veckans spel #31: Arkanoid helt enkelt

Thord D. Hedengren

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.


Ett av mina favoritspel till Commodore 64 var Arkanoid från Taito. Jag vet mycket väl att det egentligen bara är en Breakout-klon, en av många ska tilläggas, men som så många andra så fastnade jag för just Arkanoid. (mer…)

28 november

Veckans spel #30: I bergakungens sal

Malin Jonsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Precis som TDH har jag väldigt starka barndomsminnen som kretsar kring Game Boy. Ett spel som jag nötte mycket var Tiny Toons: Babs’ Big Break och vissa delar har etsats sig kvar extra mycket.
Så fort jag hör ”I bergakungens sal av Edvard Grieg”, eller något som liknar den, så minns jag de läskiga träden med sina långa armar istället för grenar. Det är inget dåligt minne, inget sådant som fick mig att drömma mardrömmar om nätterna. Nej, nej – det är ett bra minne. Banan med demoner och vajande träd var den bästa i spelet men det berodde nog mest på att jag älskade musiken. (mer…)

21 november

1

Veckans spel #29: glitchfabriken Super Mario Bros.

Rickard Olsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Jag gillar Super Mario Bros. till den gamla 8-bitiga trotjänaren NES. Av flera anledningar. Det är ett kul spel – fortfarande – och det ger mig många glada minnen. Men framför allt för att spelet är en enda stor glitchfabrik, ni vet, när man kan göra konstiga saker i spel som definitivt inte är menade att vara där.
Det finns ett vansinnigt otal i just Super Mario Bros. Alla är kanske inte glitchar i ordets rätta bemärkelse, utan snarare påhittiga drag där man utnyttjar spelets mekanik. Men det finns ju också de där galna sakerna. En av mina favoriter är helt klart när man klarar ett slott och dör på samma gång. Det blir en så skön segermelodi på väg in till Toad, utan Mario, för att sedan övergå i det klassiska brupp-du-är-död-ljudet med tillhörande jingel. (mer…)

14 november

2

Veckans spel #28: Danke och japanerna

Thord D. Hedengren

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.


Sega var verkligen banbrytande med sin sista konsol, nämligen Dreamcast. Inbyggt modem, bara en sådan sak – något man snabbt bytte ut till bredbandsadaptern via amerikanska mellanhänder. Även fast onlinespelandet kom igång sent i Sverige så blev det ändå något som definierade konsolen för mig, mycket tack vare en skön version av Quake III Arena samt förstås Phantasy Star Online. (mer…)

31 oktober

Veckans spel #27: SingStar-fobi

Malin Jonsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

I många år, på x antal fester, har jag vänligt med bestämt vägrat att sjunga SingStar, detsamma gäller all annan form av karaoke. Jag kan inte sjunga och hatar att sjunga, även om det så bara gäller ett litet ja må han leva. Tanken på att ens sjunga i duschen skulle bara slå mig om jag först halkat i badkaret och slagit huvudet väldigt hårt. Att sjunga är en av mina väldigt svaga sidor och har nog varit näst intill en fobi. (mer…)

17 oktober

3

Veckans spel #26: intron man minns

Rickard Olsson

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Något som för mig personligen var synonymt med PlayStation-eran, den första av konsolerna alltså, var det obligatoriska introt där grafiken vida överträffade själva spelet. Man minns tillbaka och nästan myser lite grann, för det är inte riktigt samma sak längre. Två av dem sticker ut lite extra, på olika sätt. (mer…)

10 oktober

Veckans spel #25: Tetris-tegelstenen var bara början

Thord D. Hedengren

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Jag är i det närmaste besatt av bärbara spelmaskiner, och allt är tegelstenen Game Boys fel. Den kom som present, väl inslagen i något lagom juligt papper, och såväl jag som brorsan fick en. Kartongen pryddes av Tron-inspirerade händer som spelade på en Game Boy – den är en av mina starkaste barndomsminnen.
Det där omslaget, och så Tetris förstås. (mer…)

3 oktober

Veckans spel #24: I can't do anything

Niclaz Erlingmark

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Efter framgångarna med bland annat WipEout försökte sig Psygnosis nyöppnade franska division på ett spel jag inte glömmer. Med underbara miljöer, Angelo Badalamenti-musik och en handling med rötter i den filmiska förlagan kunde förutsättningarna inte bli mycket bättre. Westwood hade verkligen lyckats med sitt Blade Runner-spel och vi PlayStation-ägare hade behov att mätta medan vi väntade på uppföljaren till Resident Evil. The City of Lost Children kunde bli hur bra som helst. (mer…)

Äldre Inlägg »
Sida 1 av 4