Det händer inte idag eller imorgon, eller ens om några månader. Men snart, snart blir det tydlilgare och mer verklighet.
Jag talar om Apples intåg i spelbranschen.
Förlåt. Jag menar Apples påverkan av spelbranschen, intåget är genomfört och det här är en aktör som kommer styra och dominera, trots att Steve Jobs inte längre är VD.
Microsoft vet det. Sony vet det. Till och med envisa Nintendo vet det. Dessa tre jättar kan anpassa sig, för det finns plats för dedikerade spelmaskiner, att tro något annat är naivt.
Varför? Låt oss jämföra iPad med en MacBook, en rimlig jämförelse om någon. Du klarar dig på en iPad om du bara surfar lite, skriver lite då och då (det här skrivs på paddan med blåtandstangentbord, för en gångs skull), e-postar, chattar, kollar lite Twitter och Facebook, samt småspelar ibland. Men om du ska jobba seriöst med bilder, eller redigera texter på allvar, mixa musik eller redigera film? Nej, då behöver du MacBooken. Det är helt enkelt så att iPad håller till en viss gräns, men om du över huvud taget närmar dig proffsnivån så är det inget alternativ. Den är inte ens good enough.
”Det kan ändras!” utropar entusiasterna och jag håller med – klart det ändras. Hela tiden, kolla på GarageBand och iMovie, det är mer än vad många ens behöver vad gäller musiklek och filmredigering. Men det ersätter inte Logic eller ProTools, Final Cut eller Premiere, precis lika lite som någon av bildredigeringsapparna kan komma i närheten av ens den lägsta av Photoshop-kopiorna.
I framtiden blir apparna bättre, och fler och fler klarar sig på sina multiprylar, iPad och iPhone och allt vad det är. Men inte alla, aldrig alla – det finns alltid de som vill ha mer, bättre prestanda och verktyg som är längst fram. Det betyder MacBook framför iPad, och även om gränserna mycket väl kan komma att suddas ut i framtida versioner så kommer det behövas pro-produkter.
I framtiden är faktiskt lite av nyckelorden här. Återvänder vi till nutid så kan man redigera ett foto på paddan, men bäst blir det på din dator. Du kan spela in musik med hjälp av din iPad, några tillbehör och GarageBand-appen, men jämfört med vad du får från ett budgetljudkort och ett musikprogram för några tusenlappar (eller rentav GarageBand till Mac, 149 kr på Mac App Store) – ja det är ingen jämförelse helt enkelt.
Lite samma sak är det med spel. Bara för att du kan spela på din iPad så betyder inte det att konsolerna är dödsdömda. Det finns alltid de som vill ha maffigare saker, och HDMI-kabeln till trots så är jämförelsen iPad-Xbox 360 skrattretande.
”Men det kommer en iPad 3!”
Och det kommer en ny Xbox med. Gissa vilken som kommer vara tyngst prestandamässigt, och bäst på spel?
Med det sagt, bara för att man inte är mest kraftfull eller optimal för spel så är man inte mindre värd. Eller, i klarspråk: iOS-plattformen har ett enormt existensberättigande och det är en viktig plattform för spelföretagen idag, de som inte begriper det är antingen väldigt nischade eller helt enkelt efterblivna.
Nintendo bevisade med Wii att man inte behöver vara bäst för att vinna. Hade man varit lite, lite mindre nintendosk och rullat ut en konsol som klarade av full HD så hade läget varit ett annat för företaget idag, Wii U hade inte varit på tal än exempelvis, men det spelar ingen roll egentligen – den vita sedelpressen har gett företaget en tramsig mängd pengar. Och när Wii U kommer så är det inte iPad eller iPhone som är konkurrenterna, det är Microsofts och Sonys konsoler. För även om du kan spela på din iPad i soffan, så gör du det hellre på din 42-tumsteve, eller hur?
Värre är det med Nintendo 3DS och Sonys kommande PlayStation Vita. Vad har de för existensberättigande egentligen? Hur ska de hävda sig? Nintendo har lärt sig den hårda vägen med 3DS att det är en annan spelvärld än när de rullade ut Nintendo DS, även om domedagsklockorna allt är lite väl aggressiva. Med 3DS har de i alla fall något som inte konkurrenterna erbjuder, hur Sony ska hävda sig med PlayStation Vita förstår jag inte. Gissningen är: det kan de inte, svaret får vi nästa år.
Så vart är vi på väg då? Det är helt omöjligt att säga, men gissa går förstås bra. Så!
- Bärbara spel blir aldrig sig lika igen. En bärbar enhet utan levande digital spelbutik med billiga (såväl som lite dyrare) alternativ för casualspelaren slår inte på massmarknaden. Mobiltelefonerna tar större plats, och Apple domderar. Vita floppar, Nintendo omlanserar 3DS och säljer många enheter men få spel per enhet, som vanligt.
- Konsolerna lever vidare, de tre stora mår bra en generation till. De börjar dock sälja fler och fler spel till lägre pris, för nedladdning, eftersom konsumenterna har vant sig vid det från sina mobila enheter. Microsoft leder utvecklingen (de gör redan det här, nu ges Xbox Live Arcade mer utrymme), Sony hänger på, och Nintendo haltar efter för de fattar helt enkelt inte online.
- Windows som spelplattform lever och mår bra, precis som OS X kommer göra tack vare marknadsandelarna Mac har tagit de senaste åren. Trenden är redan här, spel släpps till båda formaten, speciellt mindre titlar och det är där det händer, på riktigt. ”Indiespel” som Torchlight har redan visat vägen och digital distribution tar en allt större del av kakan.
- Streamingalternativen, som OnLive och Gaikai, får mer och mer utrymme, men når inte massmarknad de närmaste åren. Varför? Det är enkelt: våra uppkopplingar är inte bra nog. Dessutom lider de av brandingproblem, eftersom de inte kommer upplevas som bra nog för hardcorespelarna men de är de enda som kan tänka sig tjänsten i förstaskedet. Marknaden är inte redo, men de som håller ut på den här arenan kommer ligga bra till i framtiden. Om inte Microsoft köper dem förstås.
Det finns några longshots med. Som att Apple kläcker ur sig en Apple TV med App Store exempelvis (stoff nog för ytterligare några hundra ord), eller att Microsoft gör gemensam sak mellan Windows och Xbox-formatet.
Spelbranschen är i förändring, konsolgenerationerna är på många sätt passé, och konsumenterna vet inte riktigt vad de vill betala för spel. Det sistnämnda är ett problem, för det kommer få företag att gå i konkurs för att det inte klarar av att sälja tillräckligt många exemplar av ett spel. Kanske främjar det en köp och släng-kultur bland spelen, och då blir kvalitén tveklöst lidande – åldringarna bland oss minns disketterna och kassettbanden med hundratals spel som aldrig startades.
Så. Dit är vi på väg.
Toppbilden är baserad på en bild av Chris Bojanover (CC)