Förutom repliken ”Bond, James Bond”, mängder av Dry Martini, och möjligen pistolen Walther PPK, är Q och alla hans otroliga prylar det mest ikoniska med Bond-filmerna. Q (som egentligen heter Geoffrey Boothroyd och är major) spelades av Desmond Llewelyn, en skådespelare från Wales, som därmed är den skådespelare som varit med i flest filmer om agent 007.
Llewelyn debuterade i From Russia With Love och har medverkat i alla officiella Bond-filmer därefter, förutom Live And Let Die, med The World is not Enough som sin sista film. I nämnda film introduceras John Cleese som Q:s påtänkta efterträdare, som ni säkert minns, men Llewelyn hade ingen tanke på att sluta egentligen, säkerligen rörde det sig om ett säkerhetsdrag från studion då 85 år är en anmärkningsvärd ålder trots allt. Llewelyn ska ha sagt att han ville fortsätta spela Q tills han inte var önskvärd längre, eller Gud satte stopp för det. Dessvärre blev det just så, 1999 avled Q efter en bilolycka, 85 år gammal.
I Die Another Day har R, spelad av John Cleese och introducerad i The World is not Enough, fått Q:s tjänst som quartermaster (rustmästare, för de som undrade). TDH tvivlar på att det blir fler filmer med Cleese i den rollen, speciellt inte eftersom karaktären Q inte finns med i varken Casino Royale eller Quantum of Solace. Det ska bli väldigt spännande att se om producenterna ämnar ta tillbaka honom i Skyfall. Vem det blir som får rollen i så fall, nu när Desmond Llewelyn inte är med oss längre, kräver onekligen en hel del fingertoppskänsla. Det är stora skor att fylla.
TDH och Q:
Desmond Llewelyns Q är som en kär gammal farbror och relationen till Bond är betydligt mer mångfacetterad än vad man kan tro. Q är av den gamla skolan, han uppskattar inte Bonds nonchalans och gillar definitivt inte när alla experimentella vapen, bilar, helikoptrar och allt vad det är returneras i form av skrot. Läser man bara replikerna så känns det onekligen som att Q och 007 inte går ihop alls.
Men så är det förstås inte, allt eftersom filmerna fortgår så blir det mer avspänt de båda karaktärerna emellan, och det skämtas rentav från Q:s sida. När Q berättar för Bond att han tränar upp sin efterträdare, och Bond hoppas att det inte blir pension snart, varefter Q använder hissen för att glida ut ur bild i Llewelyns sista film, då är det riktigt fint. Extra så just för att det inte bara är Llewelyns Q som går ur serien, utan också personen bakom som går ur tiden kort därefter. Att ens tänka på att använda John Cleese som ersättare, det om något understryker väl behovet av en omstart av Bond-serien, den som också kom i Casino Royale.
Ingen kommer göra Q bättre än Desmond Llewelyn. För mig är karaktären död, och hedras bäst med vad den varit. Fast jag har förstås gärna fel.
Alexander och Q:
Q har alltid varit en favorit för mig under alla de år jag kollat på Bond. Som liten tyckte jag att filmerna var rätt sega och somnade oftast mot slutet, men under de få minuter som Q var med fick filmen min fulla uppmärksamhet. Det hände alltid något roligt då. Jag gillar även alla de olika platser där Q och hans gäng sätter upp sitt kontor på – var helst Bond än är finns Q alltid i närheten.
Precis som TDH tyckar jag att scenen där Q försvinner ur bild med hjälp av hissen är lite extra rörande och nästan sorglig. Det band som han och Bond byggt upp under 17 filmer försvinner så snabbt och där och då inser man hur mycket Q gör för Bond-filmerna. Han må ha en ganska liten roll, men den är ack så viktig.
Jag kan tycka, till skillnad från TDH, att Cleese faktiskt är (eller i alla fall var) en helt ok ersättare. Dock har han alldeles för mycket tv- och filmhistoria för att riktigt kliva in i rollen och verkligen BLI Q. Det går inte, det är fortfarande John Cleese (eller kanske Basil Fawlty) som spelar en roll, en karaktär, något påhittat medan Desmond Llewelyn ÄR Q. Ingen kan någonsin ersätta honom, så är det bara.