Hur tusan ska man egentligen recensera UNO? Alla vet vad det är, vad det innebär, och exakt hur sjukt kul det faktiskt är att sänka sina motståndare med ett par färgglada spelkort. UNO är UNO, och på iPhone är UNO också UNO
Det är snabbt, lättillgängligt och pålitligt. Man kan antingen hoppa in i ett snabbspel med satta regler, tre datormotståndare och först till till 500 poäng. Eller så spelar man en turnering i omgångar med varierande regler för att låsa upp lite bonusar, men likväl är det UNO man spelar, hela tiden.
Det finns också ett flerspelarläge som fungerar alldeles utmärkt, men bara om man har ett trådlöst nätverk i närheten. Något blåtandsspelande blir det tyvärr inte, så intensiva bataljer kompisar emellan blir det ingen annanstans än hemma hos någon. Det är synd, för det händer mer än en gång att jag vill utmana nära och kära på stan, på tåget eller annorstädes.
Man kan förvisso spela flera stycken på samma enhet, men det är inte att rekommendera. Man skyfflar runt maskinen och missar samtidigt alla andra drag. Opersonligt, rörigt och inte underhållande någonstans.
Men när man väl kan spela är det fruktansvärt kul, och svårt att lägga ifrån sig. Kontrollen är så bra den kan bli. Bläddra genom korten genom att dra fingret över dem. Dubbelklicka eller dra valt kort till högen och du är klar.
UNO är relativt nytt i min iPod, men samtidigt det spel jag troligen spenderat allra mest tid med. Ett spel som fungerar precis när som helst, vare sig man är själv eller har besök. Kortspel blir inte roligare än så här.
Betyg: 5 av 5
Rickard testade version 1.5.5 • Köp från AppStore