Veckans vinnare blev den här gången spelfokuserade Svampriket som namnet till trots inte har något med psykedeliska skogsinventarier att göra. En rad någorlunda standardmässiga frågor ledde till regelrätta diskussioner bloggmedlemmarna emellan, något som nu presenteras här i rå, oredigerad form när Ludde, Tommy, Anders, Malin och Samson försöker bringa klarheter i saker.
Så, berätta lite kort om er själva. Vilka är ni och vad sysslar ni med på Svampriket?
Samson: Bokstavsordning. Anders, du får börja.
Anders: Kuken!
Malin: Hur stavar du det?
Anders: Med två stora u:n.
Ludde: Kuuuuu?
Anders: Nej det ska va lite pondus.
Samson: Lite japanskt. Ku-KEN!
Anders: Vem jag är? Jag är den här proffstyckaren som… eh.. Inte fan vet jag! Gud vilken jävla tråkig fråga.
Malin: I’m the girl.
Anders: Ja, Malin har det lätt hon!
Samson: Nej, men Anders, vem är du på Svamptiket, vad är din roll?
Anders: PS3-experten.
Ludde: …och sportspelskillen.
Tommy: …och ena halvan av Retroresan
Anders: Ja, och sen är ju jag visonären och hjärnan bakom. Chefredaktör utan att någon egentligen vet om det.
Tommy: Det är för att du är störst.
Malin: Ninjachefredaktör!
Anders: JA! Exakt!
Samson: Ok, då tycker jag ninjachefredaktören har fått säga tillräckligt så vi hoppar vidare till nästa. Vem är näst på tur? Lundblad?
Anders: Håkanson är det väl?
Malin: Är det efternamn? Då blir ju jag… NÄSTAN sist, haha, du heter Wiklund! Suck it!
Tommy: Min roll är den gnälliga Nintendofanboyen som gör människor upprörda.
Ludde: Jag har tagit på mig lite en papparoll eftersom jag är äldst och därför visast. Jag är PR och kommunikationsansvarig och ser till så mina kollegor får roliga och tråkiga spel att spela.
Samson: Det händer att du gör videos också.
Ludde: Just ja, jag gör videos också. Ofta om barnspel eller licensspel.
Samson: …eller duschar.
Ludde: och jag tycker om folköl.
Malin: I’m the girl.
Samson: Du är mer än bara kvinna, kvinna!
Malin: Vad gör jag? Jag kan ju inget.
Samson: Sluta Malin, du är ju typ hur kompetent som helst.
Malin: Ja, men jag kommer inte på vad jag ska beskriva mig som så det blir så här… öh… jag är också den som inte är hetero och därmed har koll på det. Jag är också den som är lite mer inriktad på kommunikation och reklam så jag förstår de vinklarna, men sen är jag också den som är mest allroundnörd av oss. Jag menar, jag är den enda av oss som har både lajvat och suttit hemma och streckläst hela 1987:s årgång av X-men på en vind.
Samson: Är vinden viktig för argumentet?
Malin: Jag tror det.
Ludde: Alltså allvarligt. Vinden känns väldigt amerikanskt. Källaren är mer svenskt.
Malin: Men vi hade en vind. Nej, men jag vet väl inte vad jag tillför. Mindre kukdominerade perspektiv? Min kvinnliga fägring överstiger ju inte Luddes.
Anders: Menar du att Ludde har schysstare hylla än du?
Malin: Han har schysstare hår.
Anders: Jaha, Samson då?
Samson: Jag är väl viktigpettern, besserwissern, gnällgubben. Vad säger man mer om mig? Ni får hjälpa till lite hörni? Jag är den andra halvan av Retroresan.
Ludde: Vår mest mediakåta profil.
Samson: Ja, jag är mediakåtast. Jag är den som tycker mest om att synas.
Malin: Oh! Jag kan vara konspiratorikern! …nej, det kan jag ju inte vara, för det är Tommy. Fuck, Tommy!
Tommy: Haaaa!
Svampriket är en lite annorlunda blogg om spel som istället behandlar mer personliga åsikter och funderingar än regelrätta nyheter och recensioner. Hur kommer det sig att ni valde en sådan inriktning, och har Svampriket alltid varit så?
Samson: Först och främst; håller vi med om det här?
Anders: Ja, vem fan håller inte med om det.
Samson: Jag måste ju fråga mig om det finns bloggar som inte gör det, utöver typ Kotaku, Destructoid och Joystiq.
Anders: En blogg ska ju reflektera perosnliga åsikter. Anser jag i alla fall.
Malin: Jag tycker det är en konstig fråga. Vi är väl inte annorlunda? Snarare jättemainstream.
Tommy: Fast jag tycker vi har mer åsikter än de flesta andra.
Samson: Sen är vi ju lite bättre än de flesta.
(skratt)
Anders: Ja, alltså, vi är ju uppe på en professionell nivå när det gäller publiceringsfrekvens och sånt. Vi har ju lite mer struktur än en vanlig personlig spelblogg brukar ha. Precis som Svampriket 2.0 innebar förändring tycker jag vi är typ spelblogg 2.0. Vi tänker lite längre, vi gör lite mer.
Tommy: Jag tycker man kan säga att vi satsar på en lite mer intim, mysig och personlig känsla både i hur vi skriver och hur bloggen är designad.
Samson: Men alltså, jag tycker det är väldigt mycket en kombination av båda. Vi är ju väldigt personliga. Mycket mer personliga än vad en spelsite skulle vara, men samtidigt är vi proffsiga.
Anders: Proffsigare än en blogg, mer personlig än en site?
Samson: Kan vi inte säga; mer personlig än en blogg. Proffsigare än en site
Malin: Snabbare än lokalbussen, hårdare än wellpapp.
(skratt)
Anders: Vad var resten av frågan?
Samson: Det var om det alltid har varit så. Det får väl Ludde och Tommy svara på som startade bloggen.
Ludde: Ja, vi sa från början att vi ville ta våra respektive loadingbloggar och samla det på ett och samma ställe, men vi kunde ju inte ana att det skulle bli det här monstret det har blivit.
Tommy: Det har alltid varit väldigt avslappnat och vi har aldrig tänkt att vi MÅSTE skriva någonting. Vi gör inget bara för att den är en het nyhet just nu.
Samson: Vi är väl helt ointresserade av att rapportera om nyheter eller rapa pressmeddelanden. Det är helt ointressant.
Tommy: Även om vi har konventionellt material som recensioner då och då så vill vi sätta en personlig touch på det.
Anders: En grej är ju att vi inte skriver folk på näsan. Vi förväntar oss att våra läsare vet om de nyheter som är ute den dagen, därför skriver vi kanske hellre en krönika som berör ämnet snarare än bara rapportera nyheten i sig.
Tommy: Vi skriver för de som kan.
Ludde: Vi är elitister!
(skratt)
Samson: Det är väl egentligen inte en fråga om att det skulle vara elit eller inte. Det är väl mer en fråga om att vi skriver för de som redan är engagerade.
Ludde: För nördar!
Samson: Ja, det blir lite så, men inte bara. Mycket av det är för nördar, men mycket kan man ju haka på även som ickenörd. Samtidigt har vi jättemycket material som säger typ ”Hej, jag är också nörd. Känner du igen dig i det här?”
…
Samson: Är jag ute och cyklar?
Anders: Nej, det är inte så mycket att fylla i där. Du satte huvudet på spiken.
Samson: Det är min grej. ”Huvud, spikar och whiskey” ska det fan stå på min gravsten.
Ludde: ”Knä-o-tå, knä-o-tå”
Samson: ”Här vilar Samson Wiklund. Huvud, spikar och Whiskey, det var hans grej.”
Era texter leder ibland till intressanta diskussioner i kommentarerna. Vilka reaktioner är ni allra helst ute efter att skapa?
Ludde: ja, Tommy?
(skratt)
Anders: Det stog typ ”Tommy” på den.
Tommy: Tove (Tove Bengtsson, recensent i Svenska Dagbladet, podcastare i Radio Gamer) frågade mig om jag menade allt som jag sa. Och sanningen är ju att det gör jag ju, men ibland överdriver jag för att hamra in en poäng. Jag vill ha alla reaktioner förutom att alla sitter och håller med mig.
Anders: Är inte syftet att väcka debatt och kanske ge tankeställare?
Tommy: Antingen får man folk att tänka på nya saker eller gamla saker fast med ett nytt perspektiv.
Samson: Är inte det här väldigt varierande från text till text?
Malin: Jag har ju inte skrivit något sänt där. Vissa texter kanske jag ville starta diskussion med, men sen har det ju blivit en del upplysande. Ofta handlar det om tilltal, hur man pratar om saker. Det är så irriterande att ständigt se samma diskussion hela tiden för folk pratar bara fel. Jag kan kommunikation, jag vet hur man göööör! (Malin är utbildad kommunikationsvetare)
Tommy: Vissa inlägg är man inte ens ute efter diskussion med. Som mina texter om hur japansk kultur påverkat vissa spel. Jag skrev ju inte texten om Tanookis för att diskutera pungkulor.
Samson: Vissa texter skriver jag för jag vill dela med mig av något jag känner och så hoppas jag att någon kan få ut något av det och helst vill jag ju att de skriver typ ”Åh, jag känner verkligen igen mig” och ”Du satte ord på vad jag känner.” eller typ ”Du är helt dum i huvet, så är det inte alls.” Det är nästan alltid någon av de två extrema jag hoppas uppnå.
Anders: Ja eller att någon tycker ”Åh fan, så har inte jag tänkt”.
Samson: Jag vill ju också att folks ska säga ”Fan vad smart du är, Samson”.
Ludde: Jag vill att folks ska skratta samtidigt som de lär sig någonting.
Anders: Vad vi än publicerar vill vi att man ska få ut något av det. Det ska inte vara samma sak som de redan läst på hundra andra ställen. Någonting roligt, någonting elakt, någonting smart.
Ludde: Något blått!
En populär krönikeblogg kan vara ett väldigt kraftfullt verktyg på nätet. Hur ser ni på Svamprikets roll i det träsket? Försöker ni göra avtryck eller är det mer en grej man gör för att ha roligt för egen del?
Samson: Jag tror vi mest vill ligga.
Malin: Ja, snälla, svara det. Den där frågan var så jävla dålig så svaret blir ”mest av allt vill vi bara ligga.
Samson: Men frågan är ju typ ”Det finns en del makt i det ni gör. Vad tycker ni om det.” Vad ska man svara på det?
Malin: Typ ”lite, kanske, eller inte, njae.”
Ludde: Men vill vi göra avtryck eller har vi bara skoj?
Malin: Ligga!
Anders: Är det inte mer intressant att fråga varför vi gör det här?
Malin: Ja det är en mycket mer intressant fråga.
Tommy: Klart man vill skapa ringar på vattnet. Jag vill inte skriva något som folk bara ”meh” åt.
Ludde: Det jag gör, gör jag för att folk ska uppskatta det och komma ihåg mig sen. ”Det där var en rolig filur, han vill jag titta på igen.”
Samson: Har du någon slags mål att bli ”odödlig”?
Ludde: Jag?
Samson: Ja.
Ludde: Ja.
Samson: Folk ska komma ihåg dig. ”Ludde Lundblad – rolig i videobloggar”?
Ludde: Ja. ”Han brukade duscha.”
Malin: Hahaha, det är så jävla bra!
Anders: Jag väntar fortfarande på Svamprikets första penis. Kan vi inte göra som i GTA IV:s Ballad of Gay Tony att vi i fem minuters jävla scen bara hintar och retas och är jättenära att visa och sen för en sekund är det en stor jävla bild på bara kuken.
Malin: Som i The Simpsons Movie när de täcker över den så noggrant och sen landar det i att den är upptryckt mot en glasruta. Det är faktiskt skitsnyggt.
Samson: Har hamnade vi i att snacka penis?
Anders: Ludde nämnde duschen.
Samson: Vad var frågan?
Ludde: Om vi gör det här för vår egen skull eller om vi vill gör avtryck.
Samson: Jag tycker vi svarar ”JA” och så går vi vidare.
Vad är det mest belönande med att skriva för Svampriket?
Samson: Ligga.
Tommy: Gratis spel.
Malin: Det faktum att jag får skriva långa och välresearchade artiklar om ämnen jag brinner för och sen bara få en enda kommentar som endast påpekar ett stavfel.
Anders: Ett politiskt säkert svar är ju att få bra respons på det man gör. Jag menar; jag slet med min viderecension av Dirt 3, men jag fick bra respons också. Även internt. Tommy började ju nästan tillbe mig.
Tommy: Jag blev lite arg också. Vad jag än gör i videoform kommer jag alltid bli jämförd med det där.
Samson: Anders, känner du inte att vi höjde nivån när vi klev in här
Anders: Haha, jo, det var lite det jag ville showcase:a med den videon. Den kom ju också långt efter spelets release.
Samson: ”Svampriket 2.0, lite proffsigare”.
Malin: ”…men väldigt efter!”
Samson: Ska man vara lite seriös tycker jag att det mest givande med det är att, alltså, i och med att vi publicerar texter där vi är ganska nakna – vi blottar ju oss själva ganska mycket. Vi är ofta väldigt personliga och berättar om ensamhet och utsatthet och liknande och det man får ut av det, förhoppningsvis i alla fall, är ju att få höra någon säga ”Det hjälpte verkligen att få höra dig berätta om det där. Jag har också varit med om det, men jag har inte behandlat det lika bra.”
Anders: Ja, men också som det blir med Retroresan. Jag pratade med Trazh som gästbloggade senast och han berättade ju att han hade spelat Super Metroid efter rekommendationer från oss och var helt lyrisk över hur bra det var, TOMMY!
Tommy: Jag har spelat Super Metroid.
Anders: Ja, men du gillar det ju inte! Du är ju dum i huvet! I alla fall, jag tycker det gör mycket för mig. Att jag kan få ge, …men gud vad fjantigt det lät…, TIPSA folk om upplevelser man har haft och få visa var det finns fina bär i skogen.
Samson: Att få dela det. Att kunna säga ”jag har försått hur bra det här och jag vill prata om det med någon” och är det någon som svarar ”jag har också förstått det, har du tänkt på …” Det utbytet är så givande. Man hittar någon som delar samma passion. Är man i en sån nischad grej som det är. Jag menar, när vi växte upp var ju det ännu mer nischat. De flesta nördgrejerna som serietidnignar, rollspel, osv. Vi som håller på med det är ju inte de coola kidsen. Det är inte vi som bestämmer vad det spelas för musik på MTV. Att då hitta människor som man faktiskt kan prata om det här med utan att behöva skämmas för att man gillar det man gillar. Man behöver inte smyga med det eller känna att man är sämre än de som t ex gillar sport. Man får ha de här ”hemliga handskaken”, men man får ha dem i det öppna.
Anders: Ja, det är lite ”nördhuset”. Vi vill säga ”Här får ni vara och här är ni välkomna!”
Har ni några bra tips för att komma igång med en liknande sajt för de där ute som kan tänkas vara intresserade av konceptet?
Ludde: Jag skulle säga ”Ni är för sena till matchen,”
Anders: Alltså, grejen är den att man inte ska… om man gillar Svampriket ska man inte försöka göra Svampriket igen utan snarare hitta sin egen grej. Jag tycker vi har gjort det till viss del i alla fall. Vi är definitivt på väg dit. Man ska göra det man tycker är kul. Jag tror det skiner genom att vi gör det vi tycker är jävligt kul. Försöker man hitta din egen grej kommer man långt.
Ludde: Samtidigt känns det som att det går lite inflation på spelbloggar. När vi startade kom det ju hur många som helst och nu går alla ihop med varann.
Tommy: Det jag skulle tipsa om är att börja på en redan etabierad site som gamereacter, FZ eller Loading. Där finns det redan folk och det är betydligt lättare att få dem att läsa där än att locka över dem till en annan sida. Sen när man byggt upp en stabil läsarbas där – då kan man flytta ut till sin eget. Sen tror jag man tjänar på att arbeta sig in i community.t med hela blogosfären på Twitter och Facebook och sådär.
Anders: Och en spelblogg behöver inte bara vara ”Jag tycker det här om det här spelet.” Det behöver inte ens vara text.
Samson: Det man ska fråga sig själv, innan man sätter igång är ju kort och gott: vad kan jag komma med som ingen annan redan gör bättre.
Tommy: Sen ska man kanske inte göra det ensam heller.
Samson: Idag, när det finns så pass många; gå ihop med folk du litar på och känner att du vill jobba med. Där finns en bra resurs. Utöver att man kan hjälpas åt med det språkliga. Stavfel, syftningsfel, särskrivning, tempus, etc är ju egentligen bara det absolut grundläggande – att få språket att fungera. Innehållsmässigt ska man ha något att komma med och då är det guld värt att bolla idéer med likasinnade.
Har du ännu inte kunnat bilda dig en uppfattning om Svampriket kan du själv besöka sajten här.