Med min Ken var jag i mitten av 90-talet kvarterets Street Fighter II-kung. Första gången jag på riktigt kände mig underlägsen var nog mot Gamereactors Mäki och Sundberg flera år senare. Iklädd ninjahandskar och med ett japanskt Street Fighter-lexikon bredvid sig fick bilden av min överman ett skäggigt ansikte. Det var till att rycka på axlarna och spöa småfolket igen. Motståndarna gav upp och jag fick göra detsamma.
När så HD-konsolerna välkomnade Street Fighter IV förra året var jag en av många som fann kärleken på nytt. Jag och Ken lekte återigen med omgivningen: av de 200 första matcherna förlorade jag kanske sju-åtta stycken. Men mina kompisar tröttnade och jag tvingades i och med recensionsexemplaret av Super Street Fighter IV ensamt söka mig ut i den stora vida onlinevärlden efter motstånd – och Mamma Mia så mycket stryk jag fick! Ken låg på marken medan de grodätande fransmännen skrattade åt mig där hemma i sofforna. Singes mangeurs de fromage!
Att det just är lättillgängligt samtidigt som det har djup är givetvis vad som har gjort Street Fighter-serien så enormt populär. Knapptryckargalningar kan ha roligt – men inte på den skickliges bekostnad. Förlorar man så är man ofta sämre och får skämmas, skylla sig själv, och mer så än i de flesta av genrekonkurrenterna. I kombination med animationer och en grafisk stil i toppklass, ett överflöd av varierade och underhållande karaktärer och spelmoment fanns det helt enkelt inte mycket att klaga över med föregångaren.
Kanske verkar Super Street Fighter IV därför onödigt för andra än fansen. Capcom gjorde tidigt system av att i utbyte mot deg och dåligt rykte ge sina fanatiska anhängare nya banor, kombattanter och detaljförändringar, dessutom till fullpris. Hade någon designer ritat nya öron till Blanka hade Super Street Fighter II Ultra: Special Champion Edition Turbo Final Version II kanske funnits i hyllorna. Att i dessa DLC-tider släppa Super Street Fighter IV istället för att erbjuda det nytillkomna genom nedladdning väcker därmed viss skepsis.
Tack vare nya spellägen, fyra banor och tio karaktärer – åtta från äldre spel och två helt nya, tokige turken Hakan och taekwondo-tjejen Juri – tycker jag att Capcom erbjuder tillräckligt för det därtill reducerade priset. De flesta känns kul att spela och bidrar om inte annat till mångfalden, där man alltså numera har 35 kämpar att välja mellan. Bland övrigt nytt är det mest anmärkningsvärda onlinelägena team och endless battle, att karaktärerna fått en varsin ny ultraattack, en replay channel där man kan se egna eller alldeles för bra japaners matcher, samt snart också ett turneringsläge som Capcom lovar släppa gratis i mitten av juni. Super Street Fighter IV är en klart mer fyllig version av ett redan oerhört bra spel – och värt pengarna för både nördar och slagpåsar.
Betyg: 5 av 5