Vecka 38 utmärker vi Jeanette Fors-Andrée och hennes blogg om förändringsprocesser och kriskommunikation. Blir du som vi nyfikna på ämnet är det bara att fortsätta läsa.
Kommunikation är min passion. Jag tror på kommunikation som strategiskt verktyg för att uppnå bättre resultat. Jag är kommunikationskonsult specialiserad på kriskommunikation, krishantering och förändringsprocesser. Jag bytte nyligen bana till konsult efter sju års forskning på området. Nu tar jag fram metoder och verktyg för kommunikatörer, ledare och styrelser. Målet är att hjälpa företag och organisationer att behålla ett gott rykte och framgångsrika affärer. På min blogg jeanettefors.se delar jag med mig av erfarenheter och tips.
Vad är egentligen syftet med bloggen?
Jag tror på delaktighetskulturen. Jag vill dela med mig och skapa diskussion, och jag uppskattar andra som gör likadant. Vi som lever i delaktighetskulturen vill låta perspektiv mötas och idéer utvecklas tillsammans. Som individer växer vi i mötet med andra och det gör även våra tankar. Syftet med bloggen är därför dels att dela erfarenheter och tips, och dels att utveckla mina egna idéer.
Förändringsprocesser och kriskommunikation låter som ganska breda ämnen. Hur väljer du material att behandla och skriva om på bloggen?
I mitt bloggande tänker jag alltid på läsaren. Vad skulle mina läsare tycka är intressant och nyttigt? Jag försöker att behandla ett annars väldigt tungt ämne på ett lättbegripligt och lättillgängligt sätt. Jag tror att det är lättare att ta till sig materialet när läsaren kan relatera till innehållet. Det kan vara dagsaktuella händelser eller det kan vara exempel från hur vi människor beter oss i förändring och krissituationer. Listor med konkreta råd för effektivare kommunikation är också ett populärt inslag på bloggen.
Du har forskat i väldigt många år kring allt som rör ämnena, när kom du på tanken att börja blogga om det?
Jag började blogga under en hektisk men avskärmad period. Jag satt intensivt med min avhandling och gjorde inte så mycket annat än att skriva på manuset. Det kändes väldigt ensamt. Jag ville vara delaktig i de diskussioner som pågick och samtidigt hitta nya sätt att uttrycka mig. Jag ville utveckla tankeprocessen genom att släppa in andra i mitt arbete.
Bloggandet gjorde på en gång skillnad. Det kändes naturligt att skriva om det jag brinner för. Snart upptäckte jag att jag ville blogga på en kontinuerlig basis, inte bara publicera mer bearbetade inlägg. Jag ville skriva om allt som faller mig in och vara lite mer personlig, men det passade inte den dåvarande inriktningen eller målgruppen. Och då uppstod tanken om att dela upp innehållet och skapa en till blogg.
På vilket sätt är en blogg ett bra verktyg gällande det du forskar i?
Generellt tycker jag att det är bra för forskare att släppa loss lite. Släppa ut kunskapen istället för att stänga in den. Göra resultat tillgängliga. Jag tror på att skapa transparenta kunskapsbanker som alla kan ta del av. Genom att blogga hoppas jag att mina forskningsresultat når fram till dem som faktiskt drar nytta av dem.
Hur ser du bloggen om fem år? Finns den kvar? Är den likadan, eller går den utveckla ytterligare?
Min blogg finns kvar om fem år. Det finns många utvecklingsmöjligheter. Till exempel har jag funderat kring att bjuda in gästbloggare. Jag har också en idé om att förvandla bloggen till en portal som samlar Sveriges bloggare på området. Samverka för att skapa mer diskussion och dynamik, och samtidigt skapa mer värde för besökarna. Jag har redan börjat testa idén genom min Facebook-sida Bättre förändring där man har möjlighet att diskutera kriskommunikation och förändringsprocesser, framgångsfaktorer och fallgropar.
För mer om förändringsprocesser och kriskommunikation, besök jeanettefors.se.