Ah, SPECTRE, denna underbart opolitiska kriminella terrororganisation innan terror var modernt. Med Ernst Stavro Blofeld i spetsen var de den perfekta skurken i såväl Bond-filmerna som ett par böcker. Det sägs att Ian Fleming skapade organisationen för att han trodde Kalla kriget skulle upphöra (han fick ju rätt, till slut) och då skulle framför allt filmerna kännas daterade om ryssarna var skurken. Därför skapades SPECTRE.
Det är, föga förvånande, stor skillnad mellan SPECTRE i böckerna och filmerna. I filmerna ges Blofeld och hans katt (som inte finns i böckerna) gott om utrymme, samt en serie mer eller mindre karismatiska underhuggare, medan det i böckerna talas om The Blofeld Trilogy. Nämnda trilogi består av böckerna Thunderball, On Her Majesty’s Secret Service samt You Only Live Twice. Organisationen nämns däremot i andra böcker samt i noveller, men har inte någon större roll.
Vi på Nutopia gillar Blofeld (duh!) därför har vi här gjort en liten sammanställning över hans roller i de olika Bond-filmerna. Håll till godo!
Releasedatum: 1963
Blofeld: Anthony Dawson och Eric Pohlmann
Blofedts första framträdande är i Bond-rulle nummer två, From Russia With Love. Eller ja, framträdande och framträdande, karln syns ju knappt. Allt man ser är ett par händer och baksidan av ett huvud – och så katten förstås. Trots att det är två skådespelare (Anthony Dawson är själva skådespelaren medan Eric Pohlmann står för rösten) som porträtterar Blofeld i From Russia With Love återfinns ingen av dem i eftertexterna, där ser man istället ett mystiskt frågetecken efter Blofelds namn.
Thunderball
Releasedatum: 1965
Blofeld: Anthony Dawson och Eric Pohlmann
I Goldfinger, filmen efter From Russia With Love, finns ingen Blofeld med alls. Istället återser vi honom igen först ett år senare, i Thunderball, även denna gången väldigt anonym, dold bakom frostat glas i SPECTREs mötesrum. Där får vi också bevittna en av hans klassiska elektriska stolen-avrättningar för första gången. Till skillnad från From Russia With Love finns Blofeld inte med i eftertexterna över huvud taget. Det är dock samma personer, Dawson och Pohlmann, som porträtterar honom här.
You Only Live Twice
Releasedatum: 1967
Blofeld: Donald Pleasence
Det skulle dröja till femte Bond-filmen, You Only Live Twice, innan biobesökarna skulle få se Blofelds nuna i all sin prakt. Den här gången var han till och med huvudantagonisten, till skillnad från tidigare filmer då han istället lejde andra att göra skitjobbet åt honom. Från början var Blofeld tänkt att spelas av den tjeckiske skådespelaren Jan Werich, men producenten Albert R. Broccoli och regissören Lewis Gilbert kände båda att Werich mest liknade en trött jultomte snarare än en elak mästerskurk, hans dåliga engelska gjorde inte saken bättre heller. Werich ersattes av Donald Pleasence, som tyvärr var helt värdelös som Blofeld han också (enligt oss alltså). Det är också Pleasance Blofeld som är grunden för Dr. Evil i Austin Powers-filmerna.
Releasedatum: 1969
Blofeld: Telly Savals
Om Pleasence prestation var värdelös kan man säga raka motsatsen om Telly Savals insats som Blofeld i On Her Majesty’s Secret Service, som istället är mästerligt bra. Fortfarande skallig men utan ärret i ansiktet och även avsaknad av öronsnibbar (för att passa filmens manus) är Blofeld betydligt mer aktiv och deltagande i handlingen här än i You Only Live Twice. Vi gillar också hans specifika sätt att hålla i sin cigarett.
Releasedatum: 1971
Blofeld: Charles Grey
Diamonds Are Forever är Blofelds, som denna gången spelas av Charles Grey, femte och sista officiella roll i en Bond-film (som givits ut av EON alltså) och här får vi för första gången en liten förklaring till varför han ser så olika ut från film till film (nu har han nämligen fått både hår och öronsnibbar tillbaka). I öppningsscenen tar sig Bond nämligen in i Blofelds hemliga labb, som visar sig vara någon form av skönhetsoperationsklinik, där han kan förändra sitt eget utseende och till och med skapa kloner av sig själv. Precis som en riktig mästerskurk!
Releasedatum: 1981
Blofeld: John Hollis och Robert Rietty
Blofelds sjätte framträdande i en Bond-film är lite av det ovanliga slaget. Precis som i de två första filmerna porträtteras han av två personer, John Hollis skådespelar medan Robert Rietty gör rösten, och är även helt anonym. Utseendemässigt påminner han dock mest om Pleasence tolkning med sin kala hjässa. Rullstolsbunden har han blivit också (åldern påverkar även vår gode Blofeld). Det nämns dock aldrig i filmen att det faktiskt är Blofeld i den där rullstolen och han nämns inte heller i filmens eftertexter. Man kan väl kalla det en form av cameo då han endast är med i introsekvensen där han blir dumpad i en skorsten av Bond och förmodligen faller mot sin död. Sen ser vi inte röken av honom mer (höhö).
Never Say Never Again
Releasedatum: 1983
Blofeld: Max von Sydow
Det absolut sista framträdandet Blofeld gör är i den icke Eon-producerade (alltså ingen ”riktig” James Bond-film) Never Say Never Again där han spelas av svensken Max von Sydow. Tillbaka är hårmanen från de första filmerna och även ett praktfullt skägg tillsammans med den vita katten. Han påminner faktiskt en hel del om den Blofeld som Jan Werich porträtterade. Sydow sportar dock en helt annan, mörk, kostym än den grå som blev synonym med Blofeld i föregående filmer. Här framstår han även som en något mer sympatisk snubbe, vilket för oss inte känns helt ok. Blofeld ska vara hård och skoningslös!
Det var allt för denna veckan, nästa gång är vi tillbaka med mer Bond-smaskens!