Titel: Moonraker
Releasedatum: 1979
James Bond: Roger Moore
Bond-brud: Lois Chiles (Holly Goodhead)
Moonraker är eventuellt den mest hatade Bond-filmen av dem alla, möjligen undantaget George Lazenbys bidrag till serien. Filmen tar James Bond till rymden, för Hugo Drax (Michael Lonsdale) tänker utrota mänskligheten och starta om, en intrig vi känner igen från The Spy Who Loved Me. Att hela spektaklet slutar med en lasertät rymdstrid gör inte saken bättre i mångas ögon, och visst är det väl förståeligt. Nej, Moonraker mottogs inte direkt med öppna välvilliga armar från kritikerna när den släpptes 1979, i kölvattnet på Star Wars, men det spelade möjligen mindre roll: fram tills GoldenEye släpptes var det nämligen den Bond-film som drog in mest pengar. Bara en sådan sak.
Jaws, jätten med garnityren, återkommer i Moonraker och blir rentav snäll på slutet, för att han har blivit kär i en kort liten tjej. Det är en av de mer bisarra vändningarna i en Bond-film, men den har sin förklaring: väldigt många yngre tittare skickade brev till filmbolaget och bad om att Jaws skulle bli god, för de gillade karaktären helt enkelt. Han återvänder inte i Bond-serien efter Moonraker, vilket är lika bra det.
Alexander tycker:
Jag förstår inte riktigt varför den här filmen har blivit så hatad. Visst, Hugo Drax är långt från den bästa Bond-skurken, laserstriden i slutet är väl inte överdrivet bra (men kunde varit betydligt sämre), Jaws käreklssaga är fruktansvärt krystad och väldigt konstig och Bonds lilla tur med sin gondolmobil runt Markusplatsen i Venedig är bara riktigt töntig. Resten av filmen håller dock vanlig Bond-klass och de punkter jag precis nämnde tycker jag inte är så dåliga att de motiverar filmens dåliga rykte. För mig blev upplevelsen istället tvärt om. Jag hade för mig att Moonraker var ganska dålig innan jag började se den, men blev positivt överraskad när den var precis tvärt om.
TDH tycker:
Moonraker är kulmen av en upptrappning som påbörjades i föregående film, bombastiskt och stort. Rymdstriden på slutet är fånig och hela segmentet på Drax rymdstation känns krystat, liksom den mer komiske Jaws som inte är så läskig som i föregående film. Otroligt nog tycker jag att Moonraker känns bättre idag än den gjorde när jag såg den första gången, då den definitivt hade varit en av de lägre rankade filmerna på min Bond-lista. I dag är Moonraker fortfarande bland bottennappen, men jag vet inte om den är sämst… Det är däremot den sämsta av Moores filmer, och det glädjer mig att trenden som startades med The Spy Who Loved Me och fullföljdes med råge i Moonraker inte fortsätter senare i serien. För övrigt har jag svårt att se hur någon skulle lyckas med konststycket att placera James Bond i rymden utan att det hade blivit konstigt.
Postern:
Det var faktiskt lite svårt att välja vilken Moonraker-poster vi skulle ta med här eftersom de tre versionerna vi tittat på är ungefär likvärdigt snygga. Men lotten föll till slut på den här vackra skapelsen, som precis som förra veckans The Spy Who Loved Me, bör ses i stort format. Härliga färger, bra symmetri och vi älskar den lilla detaljen med rymdfärjan som skär igenom ”Moonraker”.
Vinjetten:
Moonraker har förmodligen den sämsta övergången från introsekvensen till själva vinjetten med Jaws som faller handlöst rätt ner i cirkustältet för att sedan landa i trapetskonstnärernas nät, illustrerat med en skev, roterande silhuett. Inte najs alls. Resten av vinjetten är dock bra och anspelar rätt snyggt på tyngdlösheten från rymdtemat. Och man måste ju bara älska Shirley Bassey – denna skönsjungande kvinna står för en mycket god sånginsats i titelmusiken, som är betydligt bättre än förra veckans magplask.
Bästa citatet:
Holly Goodhead säger följande till James Bond när han ska testa tryckmaskinen hos Drax:
– Come on, Mr. Bond. A 70-year-old can take 3 G’s.
– Well, the trouble is there’s never a 70-year-old around when you need one.
Bubblare:
– Goodmorning Moneypenny!
– James, why are you so late?
– I fell out of an aeroplane without a parachute.
Bästa scenen:
Nej, inte slutstriden i rymden. Bäst är faktiskt när Drax släpper hundarna efter Corinne, helikopterpiloten som Bond förför och som hjälper honom hitta kassaskåpet hos Hugo Drax. Det är en oväntat välfilmad och brutalt sorgsen sekvens som står sig väldigt väl.
Somnade Malin?
På grund av att Malin sov som en stock cirka 10 minuter in i filmen avbröts filmtittandet för att återupptas vid ett annat tillfälle. Tyvärr gick det inte mycket bättre den gången heller. Inte ens den läskiga scenen med Jaws utklädd till clown hindrade Malin från att somna.
Det var allt för denna vecka! Nästa vecka tittar vi på For Your Eyes Only.