Jag heter Patrik Stigsson och bor i Västra Bodarne utanför Alingsås. Till vardags arbetar jag som socialarbetare i Biskopgården, Göteborg. Bloggen började som en reseblogg från Indien 2008. När jag kom hem fortsatte jag att blogga om allt möjligt, men märkte att jag nästan bara skrev om musiken jag lyssnar på. Så för två år sedan gjorde jag om den till Universum Noll, en renodlad musikblogg. Jag fick kontakt med Abel Adames i USA som gjorde den fina startbilden på bloggen. Ett collage av konvolutbilder från välkända progrockalbum.
För oss som inte är så insatta i musikens värld, hur skulle du på ett enkelt sätt beskriva symfonisk, experimentell, avantgarde & progressiv art rock?
Väldigt förenklat skulle man kunna säga att det hela började i slutet av sextiotalet med band som King Crimson, Gentle Giant och Van der Graaf Generator som tog rockmusiken vidare från treminuters hitlåtar mot en mer utforskande attityd, med längre låtar, komplicerade arrangemang och influenser från klassisk musik, jazz, medeltida musik med mera.
En startpunkt för denna utveckling var Beatlesalbumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band från 1967.
Det finns en sida på min blogg Progrock så funkar det, där man kan läsa mer om detta.
Jag tror flera med mig är lite nyfikna på bloggnamnet, Universum Noll. Var kom idén till det från?
Det är en direkt översättning av namnet på det belgiska bandet Universe Zero, som är ett av mina favoritband.
Om man inte känner till den gruppen så säger förstås inte bloggnamnet ett dugg om vad det är för musik bloggen handlar om, eller att den alls handlar om musik. Men det är i alla fall ett klart bättre namn än tex ”Patriks prog-blogg”.
Vad handlar de mest frekventa posterna om när man bloggar om musik? Är det mer om enskilda låtar eller branschen i sig?
Om enskilda album, skulle jag vilja säga. Motorn i bloggandet för mig är den upprymdhet som drabbar mig när jag hör bra och intressant musik. Och då vill jag dela med mig av den upplevelsen. Det kan förstås också handla om att jag blivit besviken på album jag hoppats mycket på.
Vad som händer i branschen är också viktigt. Frågan om hur artisterna skall få rättvist betalt i den digitala tidsåldern är en ständigt aktuell fråga.
Vad betyder musikbloggandet för dig personligen?
Mycket. Jag har sedan barnsben levt intensivt med musik. Min pappa var besatt av musik och jag växte upp med Jussi Björling-arior och John Coltrane-jazz. Sedan barnsben har jag lyssnat på musik i snitt 5 – 6 timmar varje dag. Första singeln jag köpte var Beatles Strawberry Fields när jag var tio år.
Genom bloggandet har jag fått möjlighet ett dela med mig av mina tankar och upplevelser av musiken till andra.
Eftersom jag uppnått en ålder av 50 plus kan jag överblicka hur den här genren har utvecklats och förändrats över tid. Jag kan jag bidra med en historik och reflektioner kring utvecklingen.
Sedan jag började blogga har jag också lärt mig mycket mer om den här musiken än jag kunde tidigare. När jag började låg mitt fokus tungt på de gamla klassiska banden från 70-talet. Nu har jag upptäckt hur mycket alldeles fantastisk progressiv rock det görs i dag, i Sverige, Italien, Japan och förstås England, för att bara nämna några länder.
Bloggandet har också lett fram till att jag i våras fick möjlighet att göra ett program, Kalejdoskop i radions P2, där jag presenterade den typ av musik som jag bloggar om.
Om Universum Noll inte hade handlat om symfonisk, experimentell, avantgarde & progressiv art rock, vilken musikgenre hade du då valt att skriva om, och varför?
Det är en mycket svår fråga att svara på eftersom rubrikens genrer i sig rymmer så mycket olika sorters musik att det inte blir så mycket över. Men jag tror att det skulle få bli modern elektronisk musik, ambient techno, electronica och progressive trance. Typ det som Aphex Twin, Brian Eno, Harold Budd och Murkof gör.
I den musiken finns samma oberäknelighet och lust och vilja att experimentera och bryta nu mark som man hittar i den progressiva rocken när den är som bäst.
För alla som är nyfikna men ej väl bevandrade med musikstilen du bloggar om, vilka låtar/artister kan vara bra att börja med ifall man tycker det verkar intressant?
Två inte helt okända och i dag verksamma band som jobbar i den här genren är Muse, och Radiohead. Även Svenska Opeth räknas hit. Deras lite tyngre stil kallas progressiv metall. Man kan börja med deras senaste album och sedan gå vidare till andra svenska band, som Beardfish, Paatos, Gösta Berlings Saga, The Flower Kings och Karmakanic.
För den som vill tillbaka till rötterna rekommenderar jag King Crimson, Gentle Giant och Genesis, under deras tidiga period då Peter Gabriel sjöng i bandet.
Ett annat klassiskt progrockband är Yes. De är fortfarande verksamma och släppte nyligen ett nytt album – Fly From Here.
Sugen på att vidga dina musikaliska vyer? Besök då Universum Noll.