Trots att vi tidigare endast fått ett Nintendogsspel – om man bortser från de olika utgåvorna – kändes titeln ganska självskriven inför lanseringen av Nintendo 3DS. Återigen så köper vi hundar och leker husse eller matte i Nintendogs + Cats till 3DS, något vi också avslutar Spelbloggens exklusiva 3DS-vecka med.
Det handlar om två stora nyheter. 3D och katter, det säger sig självt. Annars måste jag nog säga att det mesta är sig likt. Utbudet av raser känns sådär varierat. Helt klart har man valt att fokusera lite mer på de mindre knähundarna som är bra mycket mer populära i Japan än de sedvanligt halvstora till stora raserna vi ser överallt i Sverige. Men det finns även retrievers och andra lite större hundar med, så klart.
Tävlingarna har utvecklats lite grann, åtminstone på hundsidan. Nu finns det en ny gren där vi låter hundarna springa ikapp, jagandes efter ett pipigt redskap man visst måste köpa själv, annars kastar vi frisbee och tränar lydnad.
3D:n är väl den stora grejen med Nintendogs + Cats, åtminstone för mig som inte kunde bry mig mindre om katterna, och den fungerar så där. Okej kan man säga, men inte så mycket mer. Bilden får ett djup, och lite då och då kan man se effekterna av funktionen. Men oftast framstår det mest som att hunden vandrar runt inne i skärmen utan att man direkt kräker ur sig ett “WOW!”. Det känns dock ganska hemtrevligt, och 3D:n gör sig klart bättre när det är lite lugnare tempo, som i Nintendogs.
Gillade man det första spelet kommer man att gilla det här med. Det är samma sak, nästan helt och hållet de små variationerna till trots. Underhållande för hund- och kattmänniskor i mindre doser då och då, men knappast något som går till historien för det mest innovativa någonsin. Det är det dock inte ensamt om, bör tilläggas.