Spelet som alltså inleder våra Zelda-söndagar framöver blir självfallet The Legend of Zelda. Detta första, historiska spel till Nintendos 8-bitare som skulle komma att bli en gigantisk milstolpe i företagets historia, och som belönats med tokgrymma reklamfilmer som denna. Detta är varför vi alla älskar det inledande spelet så himla mycket.
1987 var året då vi för första gången fick följa med på Links resa genom Hyrule för att rädda prinsessan Zelda. Eller rättare sagt, vi var Link. Den pixliga lilla tjockisen skulle ju navigeras genom ett varierat rutnät, sprängfyllt med fiender, lönngångar, buskar och grottor.
Vi slogs, eldade, sprängde, kastade och hade oss. Allt i avancemangets namn. Otaliga buskar brändes och alldeles för många värdefulla bomber slösades bort i jakten på de där gäckande hålorna som oftast gömde något kul. Euforin var total när den så typiska lilla truddelutten spelades upp efter en fullträff.
Och vem minns inte den tredje grottan vars karta lätt kunde uppfattas som något helt annat?
För mig personligen var The Legend of Zelda en alldeles fantastisk och tillika oförglömlig introduktion till de riktigt minnesvärda äventyrsspelen “förr i tiden”. Ett spel som påverkade inte bara mig, utan även min äldre bror. Han gjorde nämligen en detaljerad karta i färg över spelet med A4-ark, där varje papper motsvarade en ruta i spelet. Så där lagom överjävligt ambitiöst.
Man kan bara se på The Legend of Zelda idag som ett vägskäl för sin tid. Spelet visade då hur bra spel kunde vara, hur mycket de kunde influera och hur mycket vi kunde älska dem. Man kan spela det idag och mysa, men samtidigt är det svårt att inte inse hur otroligt mycket spel har utvecklats på de dryga tjugo år som passerat sedan den numera snart 60-åriga Shigeru Miyamoto skapade evig TV-spelshistoria.