Dags att frossa! Ja, inte i onödiga saker som chips och godis, utan i spel. På tisdag kommer jag att sätta igång med mitt spelmaraton där jag livetwittrar medan jag spelar spel tills jag stupar. Vill ni hänga med spanar ni in #spelmaraton eller följer mig, @NateTraveller. Det kommer förstås även gå bra att följa spelmaratonet via Nutopia, där en specifik post läggs upp och samlar flödet med de 100 senaste posterna samtidigt som den kontinuerligt uppdateras.
Senaste tillfället jag gjorde ett spelmaraton varade det i 20 timmar, medan det längsta hamnade på 38 timmar (då jag spenderade tid i Mass Effect, Fable 2 och Kung Fu Panda). Jag gissar på att det kommer hamna någonstans mellan dessa två tider den här gången. Under hela tiden kommer jag ha datorn vid mig och twittra intryck som uppstår. Det kan handla om spelet, men även om hur jag känner mig under tiden. Ni är hjärtligt välkomna att följa och kommentera under tiden. Efteråt, men först efter att jag är utvilad och hunnit samla mig, summerar jag min resa i en bloggpost där jag delar med mig av mina intryck av spelmaratonet.
Redan nu tänkte jag dock be er om hjälp! Just nu sitter jag med en stor skämshög framför mig och velar över vilka spel som jag borde fokusera på att spela. Nedan listar jag dem tillsammans med vad mitt fokus med respektive spel främst kommer att vara.
Batman Arkham Asylum: Det första varvet är avklarat, men har fortfarande en del saker kvar att utforska i staden. Eventuellt ger jag mig på det andra varvet, men jag är inte riktigt sugen på det ännu.
Beowulf – the Game: Ett licensspel som jag påbörjade för länge sen, men som inte kändes helt intuitivt vad gäller spelkontrollen som jag minns det. Jag tror dock det åkte in i hyllan för jag missade någon tidig achievement i spelet.
Bioshock 2: Jag har fortfarande massor med multiplayer achievements kvar här, men det som egentligen lockar är den enspelar-DLC som införskaffades på rea.
Bourne Conspiracy: Spelet har aldrig gästat min Xbox så jag har hela spelet kvar där. Anledningen till inköpet var för att det var billigt och, trots att det är ett licensspel, fått helt okej kritik. Det kan i och för sig vara oroande ur ett achievement-perspektiv.
Dante’s Inferno: Jag har inte rört spelet ännu, men trots det har jag någon DLC som införskaffades på någon rea. Alla har dock sagt att det är ett riktigt kasst spel, så det har inte blivit av att prova på det. Men eftersom alla andra säger det suger, vilket i min bok brukar betyda att det är helt okej, så är det lite lockande att börja där.
Darksiders: Darksiders tillhör undantaget: jag har påbörjat spelet två gånger. Första gången buggade spelet ur och förhindrade mig att fortsätta då en scen inte startade som den skulle. Något år senare testade jag spelet igen och kom förbi buggen, men körde fast lite längre fram. Sedan dess har det inte blivit något mer spel. Orkar jag göra ett nytt försök med spelet?
Deus Ex: Human Revolutions: Visserligen har jag klarat spelet redan vid ett tillfälle, men jag har fortfarande kvar genomspelningar för att inte döda någon och på högsta svårighetsgraden. Eftersom jag inte upplevt alla slut och testat alla olika val känns det som ett lockande spel att återkomma till, särskilt då jag inte spelat igenom The Missing Link, DLC:n som släpptes till spelet.
Eat Lead – The Return of Matt Hazard: Ett småskojigt spel som jag tyvärr slutade mitt i då jag fastnade i en bossfight. Det är ett kardinalfel att göra om du planerar att fortsätta med det i framtiden, eftersom det blir ett rent helvete att återvända till spelet då. Trots det är jag lite sugen eftersom Matt Hazard är en rätt avslappnad actionhjälte i ett spel som knappast tar sig självt på allvar.
Gray Matter: Ett riktigt härligt peka- och klicka-spel från Jane Jensen där jag planerar att göra en speedrun för den sista achievementen.
Halo: Reach: Jag har fått stränga order från min brors plastbarn att skaffa förståelse om den här spelserien eftersom det är en favorit hos dem. Själv är jag sådär lagom imponerad, men jag har påbörjat kampanjen och det känns väl rimligt att plocka upp spelet och fortsätta därifrån.
Left 4 Dead 2: Tillsammans med Tobias Jensen, Gwellmyn från Spelklassiker Musik Featuring Gaming Grannar, påbörjade jag min första kampanjen i spelet och insåg hur värdelös jag var. Alla mina skills från första spelet hade att jag lagt av mig (hah! Som om jag var bra från början…). Vi tragglade igenom sista delen av första kampanjen om och om igen. Om jag tränar en del så kanske han vågar spela med mig igen?
Mass Effect 3: Ett favoritspel för mig! Jag har en påbörjad genomspelning här, men jag avbröt den eftersom det skedde för nära den första. Det finns massor med achievements att plocka och annorlunda storyval som måste göras. Eftersom det här är ett spel som jag är bekväm med kommer jag troligen plocka fram det under någon av svackorna som uppstår.
Metro 2033: Det här spelet påbörjades i en tid då jag egentligen inte ville spela en ny shooter, men det var ett tag sedan så det kanske passar bättre nu? Dessutom har spelet rekommenderats till mig av en vän eftersom miljön är intressant för mig då jag skriver på SF-rollspelet Leviathan.
Portal 2: Här skulle jag så gärna vilja dra igenom co-op-läget, men det lär ju aldrig hända… Så det kommer istället handla om att jaga achievements, eftersom jag redan klarat den riktiga handlingen.
Prince of Persia: Jag gillade Sands of Time och införskaffade det här efter jag klarat av det. Jag började att spela det, såg att en achievement var typ “dö nästan inte alls”, svor för jag redan dött, och stängde sedan av. Dags att släppa achievement-nojan och fortsätta?
Silent Hill HD Collection: Relativt kort efter att spelet släpptes påbörjade jag Silent Hill 2 (som jag spelat tidigare), men slutade för att det kom för mycket andra spel i vägen. Eftersom det är ett av de absolut bästa skräckspelen vill jag ju fortsätta med det. Efter det hägrar ju Silent Hill 3, som jag aldrig spelat, dessutom!
Silent Hill: Homecoming: Och när vi ändå är inne på Silent Hill har jag ju även ett nytt försök att göra här. Jag tror jag börjar om från början, eftersom jag fastnade på en boss med knappt någon ammo eller läkemedel kvar. Återigen, det är inte bra att sluta precis innan en boss.
Sonic Generations: Spelet var en vinst i Skillpoints julkalender och jag har klarat av en del banor. Jag minns inte varför jag slutade då spelet faktiskt var skoj och småmysigt. Kanske passar att plocka upp det här som lättsam variation till övriga spel?
Split/Second Velocity: Ett av de två bilspelen som jag faktiskt fastnat för (det andra var Blur), men det blir för tradigt att bara åka bil så det hamnade i hyllan. Kanske lite mer race nu?
Star Wars: The Force Unleashed II: Det som främst hägrar är att se det onda slutet då jag redan klarat av det goda. Men besvikelsen på spelet var stor så orkar man återvända?
Star Wars: The Complete Saga: Lego-spelen är rätt smålustiga klurare som jag gärna spelar, men av vad jag minns så körde jag fast då jag inte förstod vad jag skulle göra. Alla problem lär gå att lösa om man är under 10, så jag förstår att jag körde fast. Jag är för gammal helt enkelt. Men eftersom jag har barnasinnet kvar, så… Pröva igen?
The First Templar: Jag klarade nyligen av spelet, men det finns en del achievements som jag fortfarande kan jaga efter. Känner mig rätt så sugen på det också, så det blir troligen något att bita tag i en svacka?
Tomb Raider: Legend: Återigen ett spel som jag slutade spela vid en boss. Big mistake. Jag minns dock spelet med goda minnen, så det lockar förstås också att återvända. Särskilt med tanke på det kommande nya spelet.
Too Human: Ett riktigt nedskrivet spel som jag slutade att spela för att det dök upp bättre spel. Även om storyn är oinspirerande med sina influenser från den nordiska mytologin, har taskig spelkontroll och… Äh, vem lurar jag? Det här kommer jag nog inte att spela.
Tron: Evolution: Licensspel som fick rätt god kritik som jag ännu inte hunnit påbörja. Kanske värt att hoppa på det nu?
Two Worlds II: Första spelet i serien sög på alla plan, men jag har trots det alla achievements utom två så något måste ha fångat mig. Rapporterna om uppföljaren säger att de tidigare bristerna är åtgärdade och att spelets början är bra, även om det dalar sedan. Men frågan är om den ökade kvalitén gagnar spelet egentligen?
Det var listan på spelen som ligger överst på min skämshög och som jag främst har tänkt att beta av. Vad tycker du att jag ska sätta igång med först? Jag samlar ihop alla röster från bloggar, twitter och andra kanaler som kommer till mig och lovar att börja med det som får flest röster. Vad som följer efteråt får vi se, men spel med många röster ska jag i alla fall försöka spendera tid med. Så fram med kommentarerna nu!