Den 26 februari 2011 var inte bara dagen efter den 25 februari samma år, utan även den dag då Nintendo släppte uppföljaren till deras mest framgångsrika spelkonsol någonsin, Nintendo DS, och således pratar vi följaktligen om ”makalösa” Nintendo 3DS. Det är maskinen som ska ta den japanska spelgiganten in i nästa guldålder och fortsätta generera pengar i ett rasande tempo. Till Iwatas stora glädje. Spelbloggen är på plats i Japan och fiskar upp den lilla mirakelmanicken för att se vad den verkligen går för.
Jag trodde det var kört, det kan jag säga med en gång. Dagen innan såg jag en notis utanför enorma Yodobashi Kamera (eletronikvaruhus, bland annat, i Osaka) att något 3DS-relaterat skulle hända 08:30 följande morgon. Tänkte inte mer på det, men antog att det redan var ett förlorat fall, att några tappra själar som köar under natten kommer lägga vantarna på de få maskiner som blir över när alla förbokade är uthämtade. Därför valde jag att trilla in lite senare under morgon, närmare bestämt trekvart senare, femton minuter innan varuhuset i sig öppnar. Genier och gelikar förstår att det blir ca kvart över nio på morgonen.
Det samlas folk i entrén, folk i alla åldrar. Så brukar det vara, tänker jag, men när dörrarna går upp flockas exakt alla till rulltrappan, och ingen viker av förrän vi når femte våningen där spelavdelningen huserar. Innan hade jag även noterat att de norra ingångarna var mer än väl belamrade med folk, så det kunde kanske bli lite tjurrusning från båda hållen.
Väl uppe bland spelen stod personalen redo med megafoner och skyltar i högsta hugg och basunerade ut var de som förbokat skulle ställa sig för att kvittera ut sina maskiner. Jag hoppade på en anställd och frågade helt sonika om det ens var möjligt att införskaffa en 3DS om man inte förbokat. Han mumlade något snabbt om att de sista möjligen kan få, eller det var i alla fall vad jag trodde jag hörde. Medan övriga anställda vallar in förbokarna i kön som ständigt växer ser jag mig besegrade och ger mig iväg på andra ärenden.
Jag återvänder först senare under dagen, många timmar efter det att jag först gjorde ett försök. Kön ser precis likadan ut som tidigare, och skyltarna med information hänger kvar.
Jag chansar dock och hugger tag i en annan snubbe som står och pillar med en interntelefon och frågar om det möjligen är så att ”vi övriga” kan köpa en 3DS här idag? Ja visst, svarar han, ställ dig bara i kön. Lagom förvånad går jag bort till slutet av kön där en annan ur personalen står med en massiv bunt lappar som alla representerar en Nintendo 3DS-maskin. Det fanns hur många som helst kvar, och han frågar vilken färg jag vill ha.
Jag svarar svart och ställer mig sist i kön.
Den blå har jag aldrig gillat, men jag fördömer så klart ingen för dennes enskilda val. Jag kastar in tre spel i paketet och beger mig sedan hemåt med en sprillans ny Nintendo 3DS samt spelen Ridge Racer 3D, Nintendogs + Cats samt Super Street Fighter IV: 3D Edition. Provspelningar av dessa återkommer vi med senare under veckan.
Väl hemma packar jag upp konsolen och ska först av allt sätta på det medföljande skärmskyddet så snabbt som möjligt för att undvika dammkorn inunder. 14 sekunder senare tittar jag stolt på den numera skyddade underskärmen bara för att sekunden senare upptäcka just det där kornet som fastnat nere i högra hörnet. Fan också! Men okej, det finns de som har det värre.
I morgon tittar vi på bildspel och bevittnar hur jag öppnar och dokumenterar maskinen från olika vinklar i ett äkta och tillika trendigt unboxing-manér. Mer spänning följer.