Gratis är det nya svarta i spelbranschen, med allt fler titlar med Free 2 Play, som det heter, som affärsmodell. Nintendo vägrar, och ryktet säger att Microsoft gör sig redo att släppa in Free 2 Play-spelen på Xbox 360.
Det är lite som prisbilden på spel idag, skakad av Apples framgångar med App Store. För småpengar får du bärbar underhållning direkt till din iPhone eller iPod touch (och din iPad, men småpengarna där är ofta lite större och jämförbara med exempelvis PlayStation Store och Xbox Live Arcade) – belackarna drar därför slutsatsen att spel som kostar med än 45 kr är dömda att fylla reabackarna. Med det resonemanget är förstås Nintendo 3DS (och Sonys kommande PlayStation Vita) givna totalfloppar, spelen är för dyra.
Eller är de? The Legend of Zelda: Link’s Awakening DX kostade 60 kr på eShop. Må så vara att det är en konvertering av ett gammalt Game Boy Color-spel, men Square Enix säljer Final Fantasy-spel från Super NES-tiden för ungefär samma peng på App Store. Har Nintendo (och resten av spelbranschen) faktiskt lärt sig något?
Nej, säger kritikerna, och pekar på hyllade Ocarina of Time 3D. Du blir 500 pix fattigare om du inhandlar spelet, pengar du kunde fått ett tiotal lir på App Store för.
Det är då vi börjar tala om spelkänsla, för trots den skenande utvecklingen, trots att Apple har kommit fantastiskt långt med spel på sina enheter, så finns det ingenting – ingenting – på App Store som är i närheten av Ocarina of Time 3D.
Ingenting.
Om jag lägger ihop tio spel då? Det går förstås inte, spelkänsla stackar inte, men jag säger så här: det finns inget spel på App Store som är värt det heller.
Jag har skrivit det tidigare: Ocarina of Time 3D är skäl nog att betala flera tusen för Nintendo 3DS.
Men Nintendo spelar onekligen ett farligt spel, trots att de har mjukvara som det här. App Store har rört om och vi vill inte betala 500 kr för halvbra spel, ska vi lägga de pengarna måste vi få något magiskt fantastiskt underbart. Som Ocarina of Time 3D, till exempel, men på varje mästerverk går det 99 spel som helt enkelt inte är värda prislappen.
Apple är den växande maktfaktorn i spelbranschen, något giganterna redan erkänt – Nintendos VD Satoru Iwata var en av de första att säga det öppet – och de har skakat om. Rejält mycket dessutom, vilket är bra, för prisbilden har varit sned rätt länge. App Store har även visat att vi kan och vill köpa digitalt, något som Sony, Microsoft och Nintendo har möjliggört men kanske inte prioriterat så mycket som de borde.
Alltför många talar om App Store som framtiden, om att dagens spelaffär är trasig och att i synnerhet Nintendos dagar är räknade. Jag manar till lugn och eftertanke, för det har gått oerhört fort hit, och det kan gå oerhört fort igen. För Apple, för Nintendo och för nästa disruptiva företag.
En sak är dock säker: Apple har formligen sprängt upp dörrarna för digital distribution, app-ekonomin är här för att stanna och även om den mycket väl kan självsanera sig själv med lite av ”du får vad du betalar för” så kommer företag – jättar såväl som små utvecklare – att gå under minst lika ofta som de florerar.
Den stora frågan är egentligen vad som händer när Apple tar app-ekonomin till vardagsrummet. För Apple TV 3 är tveklöst runt hörnet och Apple vill återupprepa succén.
Det är dock en annan historia.