Sonys presskonferens är över sedan länge och jag har svårt att skaka av mig känslan av att det här är ett företag som har hamnat på efterkälken. De talar vitt och brett om att de är bäst på ditt, först med datt – men när de snackar om PlayStation Move som en innovation så känns det rätt så falskt. Och när de, liksom Microsoft för den delen, dessutom bundlar det hela med spel som inte hade existerat utan Wii Sports framgångar, då blir det faktiskt bara fånigt.
PlayStation Move är säkert grym, men när motiveringen till varför den slår Kinect på fingrarna är att den har knappar – ”för det behöver man” – så undrar jag hur svettiga man egentligen är på Sonys PlayStation-avdelning. Med Kinect är allt en teoretisk knapp, och även om jag förhåller mig sunt skeptisk till att det ska fungera som Microsoft vill alla gånger så kändes de konstanta jabbarna från Sony mest tama.
Och så var det 3D då, med glasögon och allt. Alla som sett filmen ”Avatar” i 3D på bio vet att det kan vara imponerande, men oavsett hur mycket Sony vill att PlayStation 3 ska bli vägen till vardagsrummet för 3D-underhållning så vet jag inte om vi vill sitta med plastglasögon på näsan i soffan. Inte när framtidens 3D-teveapparater inte behöver det. Var står Sony då?
”Så sätt på er era 3D-glasögon” upprepades vid flera tillfällen under presskonferensen, och då ringer Nintendos Reggie Fils-Aimes avsky för nämnda plasttillbehör i öronen. Det blev nästan humor eftersom presskonferenserna var så nära inpå varandra.
Jag vet inte, det känns verkligen som att Sony är steget efter hela tiden. De apar efter Wii med PlayStation Move, medan Microsoft tar konceptet ett steg längre. De vill trycka på 3D i vardagsrummet med hjälp av plastglasögon, samtidigt som Nintendo gör sig redo att lansera Nintendo 3DS till massmarknaden som ger äkta 3D-grafik utan några glasögon. PSP:n är ett sådant skämt att den får en helt egen post…
Den enda punkt Sony verkligen excellerar är tredjepartsstödet. Där Microsoft bygger hela sin presskonferens på att visa Xbox 360-exklusivt material, och Nintendo fokuserar på sitt, där har Sony Tiger Woods PGA Tour 11-demon och lyfter fram det bästa från tredjepartsutvecklarna. Självfallet uppblandat med sin egna, inte alls ointressanta spelportfölj – jag gillar det.
Men det är också det enda som står ut. PlayStation 3 är en plattform som, trots allt, verkar leva och må förhållandevis bra, i synnerhet i jämförelse med var den har varit. På många sätt har den hämtat sig, trots att konsolkriget med all säkerhet är förlorat i den här generationen – det kan vara en bra affär och en intressant produkt ändå.
Fastän Sony desperat snubblar fram för att hinna ikapp innovationerna hos konkurrenterna.