Releasedatum: 1995
James Bond: Pierce Brosnan
Bond-brud: Izabella Scorupco (Natalya Simonova)
GoldenEye tog tid på sig, och som så många gånger förr så var det rättighetsbråk som försenade projektet. Egentligen skulle det inte alls vara Pierce Brosnans debut, utan en tredje film med Timothy Dalton, men uppköp och licensbråk försenade projektet och Dalton tog sig ur kontraktet.
I stället fick vi GoldenEye, en film som bygger på murens och Sovjets fall, Kalla krigets slut, och allt vad det innebar för öst. Det passar James Bond alldeles utmärkt, och gör Daltons båda filmer till något av en transportsträcka där serien letar efter en ny roll för en modernare tid.
I GoldenEye ställs James Bond mot före detta 006, Alex Trevelyan, spelad av Sean Bean som för övrigt varit påtänkt som Bond tidigare. Svenska Izabella Scorupco spelar Natalya Simonova, teknikern på den hemliga ryska stationen där rymdvapnet GoldenEye hörde hemma, tills det stals av Trevelyan och ryska generalen Ourumov (välspelad av John Gottfried) och Xenia Onatopp (Famke Janssen). Det är bakgrunden till filmen, som tar Bond till bland annat St. Petersburg och Kuba.
Filmen introducerar CIA-agenten Jack Wade, spelad av Joe Don Baker, som faktiskt varit med tidigare i Bond-serien, men då som skurken Brad Whitaker i Dalton-rullen License to Kill. Här gör även Judi Dench debut som M, en roll hon i skrivande stund fortfarande innehar, och Robbie Coltrane gör den ryska maffiabossen Valentin Dmitrovich Zukovsky som även han dyker upp i senare filmer. Det är mycket som förnyas i GoldenEye, men trots det är det en ytterst klassisk Bond-film, och framgångarna blev därefter; GoldenEye blev den första Bond-rullen som slog Moonrakers på fingrarna och tjänade in mer pengar.
Och filmens namn? Nej, GoldenEye är inte titeln på någon Bond-bok eller novell, utan namnet på Ian Flemings hus på Jamaica, där böckerna ska ha skrivits. Det i sin tur fick namnet GoldenEye från en plan som Fleming utarbetade under Andra världskriget, för vad britterna skulle göra om nazisterna invaderade Spanien. Så sägs det i alla fall, det finns flera påstådda ursprung till just Flemings val av GoldenEye till sitt jamaicanska hem.
Alexander tycker:
Länge ansåg jag GoldenEye vara den absolut bästa Bond-filmen och Brosnan den absolut bästa James Bond. Mycket för att jag älskade spelet med samma namn till Nintendo 64 och för att den för en 13-åring var betydligt roligare att titta på än de gamla, slöa filmerna. I dag är jag inte lika övertygad om det längre.
Eftersom jag spelade N64-spelet så innerligt mycket har jag aldrig lyckats se på GoldenEye utan att konstant jämföra platserna med de olika banorna i spelet. Inte ens i dag, en sisådär 12-13 år sedan jag spelade. Hur mycket jag än försöker går det inte att backa ett steg och se på den som en vanlig Bond-film. Detta ger dock filmen en alldeles speciell känsla, som ingen annan Bond-film har lyckats förmedla mig ännu, och det måste jag nog säga är en positiv sak.
Brosnan då? Jag gillar verkligen hans sätt att spela Bond på, även om det är mil ifrån hur Sean Connery och Roger Moore porträtterade agenten, samtidigt som jag gärna hade sett en eller två filmer till med Timothy Dalton. Det är helt enkelt inte samma Bond någonstans – han har transformerats till en betydligt hårdare, rappare och våldsammare version av sig själv. Där Dalton tog Bond till en ny nivå, fortsätter Brosnan en bit till och suddar ut minsta likhet med den gamla James. Och det kan man tycka är både synd och nödvändigt på samma gång. För som jag skrev om The Living Daylights var det viktigt för Bond-serien att utvecklas och trampa upp nya spår. Och det tycker jag Brosnan lyckas mycket bra med.
Och själva filmen då? Jag älskar den.
Men varken Brosnan eller filmen är bäst längre.
TDH tycker:
GoldenEye var precis vad Bond-serien behövde, just då. Det är en av de där moderniseringarna som återkommer med jämna mellanrum, en tidigare var med Roger Moore som ni kanske minns, och Daniel Craig ska komma att göra en dylik vändning längre fram han med. Jag tycker att Daltons filmer är underskattade och riktigt bra, men de är inte riktigt James Bond, så därför är det skönt att se serien återgå till sina rötter, men ändå moderniseras. Pierce Brosnan är dessutom en utmärkt 007, iskall och brutal likt Dalton, men med den klass som karaktären trots allt behöver.
Och filmen? GoldenEye är bra, den håller än i dag och är dessutom den av Brosnans filmer som känns bäst balanserad, längre fram blir det väldigt mycket action och mindre finlir. När GoldenEye kom så var jag inte lika övertygad om Brosnan som Bond, men han växte snabbt in i rollen, och allt eftersom jag sett om filmerna tycker jag att hans tolkning bara känns allt bättre. Det här är tveklöst en av de bättre moderna Bond-filmerna.
Postern:
Urk! Visst, varje gång vi ser postern får den oss att tänka på spelet till Nintendo 64, och det är ju någonting positivt, men den är fan inte snygg någonstans. Det här skulle vi säga är en liten våldtäkt på de annars makalöst snygga Bond-postrarna från tidigare filmer. Den är dock inte värst…
Vinjetten:
Nu jävlar snackar vi! Vi fullkomligt ÄLSKAR den här vinjetten. Som vi har väntat på att den ska komma! Den sopar helt och hållet banan med samtliga föregående vinjetter, och den Bono-skrivna titelmelodin som framförs av Tina Turner är så makalöst bra. Alexander får till exempel fortfarande gåshud varje gång han ser introt.
Fun fact: Ace of Base skrev faktiskt den första titelmelodin till GoldenEye innan Bono kom in och visade hur det skulle gå till. Ace of Base låt döptes då om till The Juvenile och återfinns idag på deras Da Capo-skivan från 2002. Klicka här för att lyssna på låten på Spotify.
Bästa citatet:
James Bond springer på Xenia Onatopp i bastun och sträcker sig efter pistolen, där följande enkla men ändå lyckade ordväxling följer:
– You don’t need the gun, Commander.
– Well, that depends on your definition of safe sex.
Faktum är att GoldenEye är så full av minnesvärd dialog (nåja), så vi tar en till. Q demonstrerar Bonds nya bil:
– Now, this I’m particularly proud of – behind the headlights, stinger missiles!
– Excellent, just the thing for unwinding after a rough day at the office.
– Need I remind you, 007, that you have a license to kill, not to break the traffic laws.
Bästa scenen:
Brosnans Bond-filmer är överlag hyfsat sparsamma med klassiska Bond-ögonblick, men när det kommer så kan man direkt identifiera det. I GoldenEye är det när general Ourumov har kidnappat Natalya Simonova och lämnat Bond bakom sig i fängelset. Ourumov tror han har kommit undan, han åker i sin bil på gatan utanför, och plötsligt så kör Bond genom muren med en stridsvagn, med signaturmelodin spelandes. Bil/stridsvagnsjakten som följer är bra, och Ourumov tar många slurkar ur sin plunta för att lugna nerverna.
Somnade Malin?
Efter att Malin hade spenderat hela dagen med migrän, och där av till stor del sovandes i sängen, var middag framför en Bond-film den enda tid denna dag som Malin faktiskt var vaken. (Malin vs Bond 2-16)
Nästa vecka blir det Tomorrow Never Dies.