Vi är alla beroende av något, men med spel blir det lite extra lätt att man fastnar för en viss titel eller så. Jag har mitt Gears of War-universum, det är orubbligt, men de senaste veckorna har jag även tokfastnat för katt och råtta-leken ChuChu Rocket till iPhone, i dubbel bemärkelse. För detta är hjärngympa på en annan nivå.
Det gäller ju alltså att guida ett gäng möss, eller ChuChus som de heter, till en eller ett par raketer innan katterna hinner korsa mössens väg. Majoriteten av de hundratalet banorna som finns är ganska enkla. Man löser dem oftast på ett par minuter, eller sekunder till och med, men sedan finns det ett par helt tokigt kluriga banor, och det är dessa som gör att jag både älskar spelet och håller på att ge upp.
Vid ett tillfälle var jag säker på att banan var omöjlig. Jag satt inte bara i timtal och stirrade på samma skärm utan resultet, utan snarare en hel dag. Jag vek ned mig ett par gånger, tänkte att det går inte, jag måste ta hjälp av nätet. Men i så fall hade jag förlorat, förlorat mot allt slit och alla timmar jag ägnat spelet. Så det gick inte för sig. Nästa dag satt lösningen som en smäck. En vansinnigt förlösande känsla, och resterande banor kändes som en barnlek.
Ett tjugotal banor senare var det dags igen, men denna var än värre. Här blev jag till slut dum i huvdet på riktigt. I flera dagar satt jag bara som en apatisk apa och fånglodde på min iPhone. Den följde med till TV-soffan, till sängen, in på toaletten. Där jag gick, gick också min iPhone. Typ. Jag mindes mina tidigare eskapader när jag höll på att vika ned mig och tänkte att den gången var ju faktiskt ingenting mot denna nya helt omöjliga bana.
Jag plöjde alla möjliga varianter, testade samma sak hundra gånger om och tänkte “utanför boxen”, så att säga. Inget fungerade. När sisådär tre dagar hade gått kunde jag i prinicp inte hålla mig längre. Jag måste få veta. Hur FAN löser man den här?
Jag kollade aldrig, som tur var. För på fjärde dagen, eller något sådant, började en lösning uppenbara sig. Jag fick dock bearbeta den i flera steg och det tog ett par timmar extra. Men så helt plötsligt, som om det vore världens enklaste grej, placerade jag ut samtliga pilar som på rinnande vatten och bara beskådade mössens underbara parad rakt in i raketen, undan såväl katter som hål.
Vilken känsla. Och detta för ett så enkelt spel som ChuChu Rocket. Jag älskar det, så himla mycket!
Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.