Fram till idag har TV-spelsutvecklingen känts någorlunda stabil och pålitlig. Vi har lärt oss mönstret helt enkelt. Vi har kunnat förstå vad som skulle komma utan att egentligen ha en aning, det har Nintendo lärt oss. Men vad händer nu?
Det var ett par år sedan Nintendo 64 skulle släppas, eller Ultra 64 som den kallades. Kan inte låta bli att digga det namnet mer faktiskt. Konsolen blev som vi alla vet ingen vidare succé, men de introducerade i alla fall den analoga spaken på handkontrollen och gjorde den till standard i branschen. De andra skulle givetvis följa efter. Både PlayStation 2 och Xbox gick i samma spår. Analogt skulle det helt enkelt vara från första början.
Här kan vi bara anta att Nintendo kände sig pressade, och därför klämde de ur sig ytterligare en flopp, GameCube. Det var inget annat än en starkare Nintendo 64 om man ska hårddra, därav misslyckandet. Men med Nintendo DS och Wii var de återigen pionjärerna på marknaden som Sony och Microsoft fick rätta sig efter.
PSP går förvisso bra i Japan, men har svårt att hänga med på den globala kartan. Vi kan med allra största sannolikhet förvänta oss minst ett touchbaserat interface på PSP2, som med DS. Och Microsoft (och Sony) hamnade återigen på efterkälken när Wii presenterade den rörelsekänsliga kontrollen. Vi fick PlayStation Move och Kinect, men fortfarande har de allt och lite till att bevisa. Hos mig är de faktiskt aldrig igång.
Det kändes bekvämt på något sätt, att ordningen var återställd, även om jag är allt annat än något fan av Nintendo. Det fanns i alla fall ett mönster. Det Nintendo gör, gör också de andra. Eller något sånär. Men som jag skrev inledningsvis, vad händer nu?
Nintendo 3DS må ta glasögonlös 3D till det bärbara formatet, men 3D i sig är ju inget nytt. Sony har ju redan gjort det till stationärt spelande, så är detta tillräckligt? Detta är också konsolens enda riktiga försäljningsargument, för resten har vi sett förut. Och lägg därtill det faktum att vi inte längre kan peka på själva spelskärmen om vi vill nyttja 3D så känns det lite som ett vägskäl. Antingen full 3D och vanliga kontroller, eller simpel, lågupplöst 2D i 4:3 som vi kan peka på. Optimalt? Låter knappast så.
Här har ju PSP2 chansen att lysa ordentligt. Men vet du vad, jag tror Sony är lite för bekväma av sig för att ta chansen. Vi kommer säkert att få se ett högupplöst monsterhus med något annorlunda kontrollmetoder, något som i sig är mer än välkommet för undertecknad, men kommer de att försöka gå om Nintendo? Tillåt mig säga “knappast” en gång till. Sedan kan man ju dock också ställa sig frågan om det verkligen behövs? Svårt att säga när vi inte vet, men jag vet i alla fall att en sjukt trimmad PSP skulle göra succé i mina byxor.
Fast vad händer med uppföljaren till Wii? Vad ska Nintendo ta sig till när både rörelsekontroll, kameror och 3D redan nyttjats. Hur tusan ska vi spela TV-spel om fem år om Nintendo får bestämma? Svaret är enkelt, men ganska tråkigt.
Vi väntar i fem år och ser! Eller vad tror du?