Första gången jag kom i kontakt med Polarbits Reckless Racing var det bara att knäböja. Det var inget annat än ren spruta-grus-i-kurvan-racing med tillhörande spelglädje. Små, tajta banor och en kontroll som matade in ”bara ett race till” i mitt huvud, race efter race. Därför var ju förväntningarna på Reckless Racing 2 så lagom höga.
Nu är det här, har funnits ett litet tag, och det har spelats. Men jag är kluven. Å ena sidan har vi ett otroligt mycket fetare innehåll. Vi trimmar och lackar våra bilar, som är nästan 20 till antalet. Vi tävlar på större och vackrare banor i det nya karriärläget eller bråkar med andra online, bland annat.
Ett egentligen bättre spel rakt igenom, men jag saknar något. Den genuina känslan från första spelet. (mer…)