Skate 1 och 2 var två skateboardspel jag aldrig tog mig för att testa, så något överrumplad landar Skate 3 på hallgolvet en vardag. Det är bara att plocka fram armbågsskydden och lära sig allt på nytt. För Skate-serien är inget Tony Hawk, den saken är klar.
Kort och gott. Till skillnad från då exempelvis Tony Hawk-spelen gör man tricken här med högerspaken. Man drar den snabbt upp och ned, till höger och vänster för att utföra diverse poänggivande hopp. Fan så svårt är det också, till en början i alla fall. Inlärningströskeln är sjukt hög, och flertalet är de tävlingar jag får spela om gång efter gång eftersom jag inte har en chans mot det datoriserade motståndet. Och när jag väl lyckas skramla ihop hyfsade poäng blir datorn övermänsklig och presterar dubbelt så bra som sist. Det känns sådär. Men skam den som ger sig, till slut vinner jag, och då är det kul.
Mindre kul är dock stundtals sviktande bilduppdatering, på sin höjd okej grafik och buggar och glitchar mest överallt. Här kan man flyga iväg som en katapult bara genom att gå in i ett staket på fel sätt.
Det känns ändå okej. Man skapar sitt eget märke och vinner tävlingar för fin reklam och förhöjd brädförsäljning. Inget märkvärdigt, men det driver spelet framåt.
Skate 3, och säkert de två första spelen också, kräver sin lilla tid. Tony Hawk-spelare kommer att svära, och det rejält, men det handlar om anpassning. Det känns lite som att man nästan måste välja en av serierna, för jag tvivlar på att de går särskilt bra ihop. Skate 3 kändes dock fräscht och bjuder på annorlunda kontroll. Ja, bortsett från Skate 1 och 2 igen då.
Betyg: 3 av 5