Gears of War 3 har nu varit spelbart ett par veckor, och tiotusentals spelare världen över har köttat varandra sönder och samman dygnet runt i Epics fortsättning på det ultimata universumet. Men hur bra är betan egentligen? Det är det vi ska ta reda på nu. Men en sak är säker, detta är inget Gears of War 2.
I den spelbara betan som just nu finns att tillgå för alla de som har en betakod (erhålls genom att förhandsboka Gears of War 3 hos utvalda återförsäljare) är det endast flerspelarläget som gjorts tillgängligt, och ett begränsat sådant.
Vi har fått fyra banor att leka med hittills. Trenches, som är en dammig sten-och-trä-bana, Old Town, hamnstaden som osökt för tankarna till färgglada Fable, Trashball, en stor stadion där Cole Train en gång härskade inom sporten och så Checkout, ett överväxt köpcenter med tjutande larm och massiv av lådor.
Rent spontant kan jag tycka att just Trenches blir den nya Blood Drive från Gears of War 2. Banan som på något sätt definierar onlineläget och blir favoriten för många spelare under många omgångar framöver. Alla banor känns helt okej, men det finns ändå saker att jobba med. Speltekniska sådana.
Cliffy B, mannen bakom Gears of War, pratade sig varm i en trailer för betan om att de gjort ett jäkla bra jobb för att vara nära på perfektion vid release, ett uttalande som inte riktigt kan klassas som sanningsenligt. Betan innehåller naturligtvis mängder med buggar, om än inga som kan tweakas en aning för att tajta till spelet.
Men en sak som förstör hela balansen i de flesta matcher är spawnpunkterna där spelarna kommer till liv igen efter att ha dött.
Till skillnad från Gears of War 2 kan man nu komma till liv igen mitt bland motståndarna som av någon anledning håller till vid spawnpunkten. Det innebär att man helt ostört kan döda många eller alla utan några bekymmer alls eftersom man kommer bakifrån. Dessa punkter är dessutom numera väldigt integrerade med banan man spelar på, vilket gör att så kallad “spawncamping” förekommer mer än tidigare. Spelare som endast står och väntar på att andra ska komma tillbaka för att omgående skjuta ned dem igen. Detta är dock inte ett lika stort problem som det förstnämda.
Communityn är rörande överens om att detta måste ändras. Man ska inte kunna ploppa upp i en aktiv spawnpunkt helt enkelt.
Vidare är ett av de nya vapnen, det dubbelpipiga och avsågade hagelgeväret, fruktansvärt ojämnt. Ibland träffar det perfekt, ibland blir det totalmissar trots att man står precis framför eller bakom fienden man skjuter. Bugg eller ej, Epic är medvetna om det, men om de gör något åt saken är en annan fråga.
Det som dock sticker ut mest med Gears of War 3 är farten. Man har här skruvat upp tempot rejält efter att många varit besvikna med tvåan som framstått som något seg. Däremot kan jag tycka, även om det är en vanesak, att man tagit i lite för mycket här. Jag får inte längre känslan av att vara en stor, tung pansarvagn som plöjer fram genom banorna, utan nu är det mer en ryckande känsla när man flyger fram som Usain Bolt.
Tråkigt men sant. Gears of War har med det nya tempot tagit ett steg längre ifrån vad som tidigare definierade serien, och istället sneglat lite för mycket åt Call of Duty och andra liknande lite mer rappa shooters.
Jag måste dock säga att jag gillar spelet hittills, de begränsade banorna och buggarna till trots. Jag tror det kommer bli riktigt bra i september när det släpps, betan lär sannerligen vara nyttig för Epic som har en del jobb kvar.
Det är inget tvivel om att Gears of War 2 så smått kommer att pensioneras i höst, men det kräver också att Epic skärper sig lite grann.
Spelbloggen fortsätter att utvärdera betan vad det lider och återkommer med intryck från de nya spellägena och andra detaljer.