Det var inte länge sedan jag viftade bort downloadliren från Xbox Live Arcade och PlayStation Network, inte som dåliga men som lättsamma sidospår eller, i bästa/värsta fall, en halvdan konvertering av något spel från förr. Så är det inte idag, trenden är snarare tvärtom. Sega gör Sonic the Hedgehog 4 i episoder bortom skivmediat, Capcom tolkar Mega Man i 8-bitarsstil med helt nya spel, och Lara Croft återföds i en Dark Alliance-klon.
Det är inte lågbudget. Det är inte sidospår. Det är en trend.
Rocket Knight passar in där, det är nämligen Konami-maskoten Sparksters återkomst. Jag såg fram emot den från början, hoppades det skulle väcka gamla minnen till liv samtidigt som det var ett skönt actionplattformslir av den gamla skolan.
Och det är det, bara inte i toppklass, och frågan är väl om Sparksters äventyr under 16-bitarseran var det heller. Den låter jag vara retorisk, nostalgiska bubblor ska helst få vara intakta. Vi blir alla lite gladare då.
Blandningen mellan flygbanor och mer traditionellt plattformshoppande är skön, jag gillar även att man kan spurta igenom banorna och att det finns en par-tid på dem. Den är skön att jaga, om än inte direkt svår att uppnå i många fall. Stora bossar, ibland lite sega, blandas med en hastigt berättad historia om krig och svek, bland grisar och vargar – och så Sparkster mitt i smeten, den äckelgoda hjälten som man egentligen avskyr litegrann.
Kontrollen är okej men inte perfekt. Ni som var med när plattformsspelen var skiten vet att det direkt betyder att högsta betyg inte är att tänka på. I övrigt är det däremot en trevlig bekantskap med överlag väldesignade och omväxlande banor, ofta stora och inbjudande till jakt efter nya vägar, men ändå upplagda på ett sådant sätt att man kan hasta igenom.
Jag gillar Rocket Knight, precis som jag gillar trenden med old school-spel i ny tappning. Kanske är det vad som behövs för att det skenheliga ”det var bättre förr”-snacket kan skjutas i sank.
Det är bäst nu.
Betyg: 4 av 5