Spel blir så mycket roligare med rätt tillbehör, det är ingen nyhet. Just ”rätt” är förstås en ytterst subjektiv historia, men ni förstår vad jag menar. Förr hade man inte så mycket att välja på, det var ölen, godiset och måhända en plastig ljuspistol i grälla färger så att polisen inte skulle tro att kidsen sprang omkring med riktiga vapen.
Idag är förvisso såväl ölen som godiset, och i viss mån ljuspistolen, kvar, men det finns lite mer att välja på. Den mest spelfientlige har svårt att släppa Singstar-mikrofonen, plastgitarren till Guitar Hero eller trumsetet till Rock Band. Tidigare var det dansmattan – ”det där är inget för mig” – och sedan sprider sig svettlukten i vardagsrummet i takt med j-popens glättiga ljudmatta.
Rätt tillbehör gör verkligen hela grejen. Fel dito blir bara fånig, gimmicken som Microsoft och Sony hoppades att Nintendos wiimote skulle bli – men det blev ju tvärtom.
Plastiga små leksaker till våra svindyra spelkonsoler känns onekligen lite konstigt ibland. Dyrare alternativ i bättre material och med mer autentisk känsla finns förvisso, men egentligen är vi kvar på leksaksnivån. Jag har såväl planka som akustiska gitarrer – för mig känns miniplastskräpet som prånglas ut i spelbutikerna som ett hån. Jag vill känna tyngden när jag spelar, och jag tror många Guitar Hero-fantaster gladeligen skulle lägga en tusenlapp på något mer gitarrlikt.
Dit kommer vi, till punkten där vi kan välja om vi vill ha leksaksmodellen eller deluxediton till våra spel.
För tro inte att tillbehörsbaserade spel kommer minska, tvärtom! Det här är vägen till en allt större mainstream-marknad för branschen som redan nått bortom någon kultursknuttes mörkaste mardröm.
Delvis tack vare lite plast som hör hemma på 5+ år-hyllan på Toys ’r Us.