Puzzle Agent från Telltale Games är sannerligen en tveeggad historia. Å ena sidan vill jag älska spelet villkorslöst för dess charm och mysiga handling, men samtidigt går det inte att blunda för många av de problem som titeln dras med. De är förvisso överkomliga sett till helheten, men stör ganska mycket, tyvärr.
Vi börjar från början. Nelson Tethers, specialagent på U.S Department of Puzzle Research, blir kallad till en liten håla i Minnesota där förmannen på den lokala suddigumsfabriken mystiskt försvunnit. Det blir klassisk utfrågning av ortsborna samtidigt som man nystar upp handlingen med pussel av varierande svårighetsgrad. Allting är vackert tecknat och karaktärerna rör sig med minimala men än dock ganska passande animationer.
Premissen låter lovande, men ganska snabbt uppenbarar sig vad som kommer att bli en nagel i ögat vid mer än ett tillfälle spelet igenom. Pusslen är sällan jättesvåra, men många av dem påminner om varandra och variationen är aldrig särskilt stor. Nog för att många pussel återanvänds, men det största problemet är att instruktionerna till vissa pussel som kräver speciella regler ibland är ganska otydliga. Det hände mer än en gång att jag fick gissa mig fram till rätt svar, för informationen var antingen ofullständig eller helt obegriplig. Det blir också lite störande när reglerna, som vissa pussel som sagt förlitar sig på, inte syns på pusselskärmen samtidigt som pusslet i sig. Dessa måste tryckas fram och bort manuellt, vilket stör flytet.
Jag känner mig dock alltid intresserad av spelet och har aldrig tråkigt ändå. Storyn känns så där mysigt spännande och med skandinaviska anspelningar titt som tätt känns det lite extra kul att spela Puzzle Agent även om det tar slut alldels för fort, och på ett helt obegripligt sätt. Testa själv. Det är lätt att irritera sig på vissa saker, men desto svårare att lägga ifrån sig iPhonen när man väl har börjat.
Betyg: 3 av 5