Jag kastar ur mig en fråga på Twitter: Finns det någon som bevakar Xbox Indie-kanalen? Någon som gallrar bland all skit?
Thord Daniel Hedengren svarar direkt: Gör det själv!
Och det var så det gick till när jag började skriva för Spelbloggen! Internet gör allt så enkelt, eller hur? Det finns ingen friktion överhuvudtaget, vägen mellan tanke och det konkreta resultatet är minimal.
Alla vet ju redan att 2009 är indiespelens år, scenen är enorm och varje dag matas vi med nya indiespel och indieutvecklare som kommit på något nytt, spännande och ibland revolutionerande spelkoncept och att få ut sitt färdiga spel till marknaden blir allt lättare. Lika lätt som jag gick från en tweet till att skriva den här texten, nästan lika lätt är det att få en rolig spelidé ut till en miljonpublik. För att hitta något sorts fokus och för att kunna bidra med lite riktigt relevans har jag valt att begränsa mig. Vilken akademiker som helst vet ju att begränsningarna, det du väljer att inte skriva om, är minst lika viktiga som det du väljer att lägga ditt krut på. För min del handlar det om att jag enbart kommer att skriva om de spel som publiceras på indiekanalen på Xbox 360.
Varje vecka kommer jag att recensera ett gäng indiespel och använda mig av en allt annat än väldefinierad betygskala som jag valt att kalla ”Köpte jag spelet efter att ha spelat trialversionen?”
Nog snackat, nu drar vi igång!
Paint Ball
Något jag insåg ganska fort när jag började hugga mig fram i indiedjungeln var hur mycket strunt jag kommer få vada igenom. Spelet Paint Ball är verkligen dåligt och utan tvekan veckans sämsta spel. Upplägget är enkelt, det är du, en motståndare i form av en andra spelare (multiplayer i brist på AI), top-down-perspektiv, en simpel bandesign med lite trista väggar och en basal twin-stick-kontroll. Målet? Att skvätta ner din motståndare med Paintball-kulor förstås. Extremt tråkig bandesign, som faktiskt låter dig gå rakt igenom väggar (bugg eller feature?), tillsammans med en mager och tråkig kärnspelmekanik som inte kan räddas av vare sig multiplayer eller halvtrist nyttjande av Xbox Live-avatarer kan bara leda oss fram till ett enda betyg.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Nej!
Dark
Wow! Dark sticker ut direkt som något helt eget med bra musik, en distinkt grafisk profil, helt okej pussel och en långsamhet, en sävlighet som i dagens spelklimat måste beskrivas som, ja, som modig, även om det kanske låter lite pretto. Som spelare tar du kontrollen över en svart trekant som med hjälp av kugghjul, hissar och plattformar måste ta dig framåt i en värld som är helt underbart belyst. Områden som är ljusa nog att blända dig kombineras med rum i totalt bäckmörker. En helt klart hypnotiserande spelvärld som fick mig att vilja spela mer, se mer och upptäcka mer!
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Nästan!
WhipCrack
Typiskt exempel på hur ett budget/indiespel inte ska se ut. Du märker snabbt att ambitionsnivån varit alldeles för hög, ambitioner som sedan inte kunnat matchas med likvärda produktionsvärden. Spelets kontroller som låter dig styra en piska känns i och för sig lite nyskapande men också alldeles för oprecisa och oförutsägbara. Dessutom spelade jag igenom ett gäng banor utan att ens förstå vad spelet faktiskt handlar om. Vilka regler är det som gäller? Vad är mitt mål? Hur bekämpar jag mina motståndare? Under den korta tiden spelets trial-version lät mig spela förstod jag ärligt talat inte vad spelet gick ut på. Major fail förstås när hela trial-grejen syftar till att jag ska betala för att spela vidare.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Nej!
Arkedo Series 01 Jump
Oj, här satt jag och trodde att Dark skulle bli veckans vinnare, jag hade helt fel visar det sig när jag drar igång plattformspusselspelet Jump. Spelet överaskar verkligen med extremt bra plattformskontroll (Super Mario-klass!), mysig musik, grymmaste grafiken och lagom krångliga utmaningar. Spelets upplägg är enkelt, du ska samla ihop ett antal föremål för att få en dörr att öppna sig och sedan lyckas ta dig till dörren utan att dö och sedan fortsätta till nästa bana och där göra samma sak igen, och igen och igen. Förutom att spelet är väldigt polerat, klurigt och snyggt innehåller det en hel del lyckad humor i form av referenser till andra spel och även riktigt rolig bandesign, en av dom första banorna innehåller till exempel en extremt fånig och rolig armé av krabbor. Inser nu när jag skriver det att en krabbarmé kanske inte låter som världens bästa skämt, men just då, igår, framför min TV, så var det faktiskt det.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Ja!
Sammanfattning
Två bra spel ändå, både Dark och Arkedo Series 01 Jump är värda att spana in, resten gör ni bäst i att låta bli, lägg inte fler sekunder på den redan bortkastade tiden jag ägnade åt övriga två titlar.
På återseende – om jag lyckas slita mig från Left for Dead 2-demot som släpptes idag det vill säga!