Fred Brooks skriver i projektledningsbibeln ”The Mythical Man-Month” att ett nytt system alltid slängs bort för att istället ersättas med något bättre, vare sig detta varit intentionen eller ej. Fenomenet kallas ”pilotsystemet” och bygger på tanken att människan lär sig av sina misstag. Jag kan inte låta bli att dra det här till minnes när jag sitter med Left 4 Dead 2.
Den där tvåan i titeln alltså… Eftersom jag lever i en mjukvaruutvecklingsvärld anser jag den vara ganska malplacerad. Att öka versionsnumret med ett heltal utan större förändringar luktar mer som en säljstrategi än sanning. Det går att konstatera att Left 4 Dead 2 är ett bättre Left 4 Dead, men något nytt spel är det inte. Istället har vi här en evolutionär och naturlig utveckling av ett system som ingenjörerna lärt sig att hantera.
Nya karaktärer, banor som utspelar sig på dagen – nya sådana till och med – och några nya infekterade som den ettriga jockeyn och den irriterande quarterbacken i all ära. Allt det här kunde vi lika gärna fått i form av en expansion. De äkta nyheterna är egentligen två. Närstridsvapnen gör en hyllad entré och banorna är numera aningen mer dynamiska med delmål och interaktionsmöjligheter som gör upplevelsen mer levande.
Annars är det som vanligt. Left 4 Dead-serien är en dröm för alla oss som drömmer om en zombieapokalyps där vi är de enda överlevande, och vem gör inte det? Spelet kommer verkligen till sin rätt på en hög utmaningsnivå och i sällskap av tre andra vänner, bäst blir det när en eller ett par av dessa är nervösa av naturen och skriker sig hesa varje gång något går snett. Då snackar vi nästan The Blair Witch Project i spelrummet.
Är då Left 4 Dead 2 en värdig uppföljare? Jag menar att du inte missar något ifall du håller dig kvar vid ettan. Har du aldrig spelat något spel i serien är det dock lika bra att satsa på att köpa det senaste på marknaden. Förvänta dig sedan zombieslakt ända in på småtimmarna.
Betyg: 3 av 5