De som spelat Fable och Fable 2 vet att uppföljaren inte handlar om nya revolutionerande saker. Istället handlar det om finslipning av vad som var bra i de tidigare spelen. Du vet med andra ord vad du får av Fable 3: samma som tidigare, fast bättre. Men frågan är inte om man lyckats ta finslipningen snäppet längre den här gången.
I Fable 3 spelar du son eller dotter till din karaktär i Fable 2. Din bror har utvecklats till en hänsynslös tyrann som utsätter folket för orättvisor. Folket behöver en revolution och du blir den som får leda den. Under spelets gång ger du ett flertal löften och gör vägval som alla påverkar hur folket uppfattar dig. Kommer du att bli en bättre ledare än din bror om du tar makten och kommer du kunna rädda Albion från ondskan som finns därute?
Revolutionen är egentligen sekundär. Fable 3 handlar om vilka val du gör. Den principen slås fast direkt när du i spelets inledning tvingas göra ett svårt moraliskt val. För mig satte det ribban för resten av spelet. I slutänden handlar det om du är redo att sätta världens framtid på spel för att hålla löftena du gjort eller svika dem för att rädda världen?
Spelkontrollen är sig lik, men det har skett en del förändringar. Du får erfarenheten automatiskt numera och slipper irritera dig över att den försvinner innan du hunnit samla in den. Alla olika mätare är borta. Inga menyer finns heller, utan de har istället ersätts av en kammare där du gör alla de olika valen med din egen karaktär. Allt är oerhört snyggt och enkelt utformat. Det är väldigt intuitivt och tilltalande. Lionhead lyckas väldigt väl att stärka immersionen in i spelet på detta sätt.
Tidigare problem i spelserien har varit att hjälten inte haft en röstskådespelare och att möjligheten att spela online tillsammans varit extremt kass. Det förstnämnda är åtgärdat så hjälten numera faktiskt talar emellanåt. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att man inte ska tro att han eller hon är stum.
Den största förbättringen är möjligheten att spela tillsammans i varandras världar över Xbox Live. Inte längre får du ta rollen av en generisk hjälte. Nu reser din hjälte in i den andra spelarens värld. Inte nog med att du kan spela igenom spelet tillsammans, du kan faktiskt gifta dig med andra spelares hjältar! För första gången kommer det ett riktigt rollspel som man kan spela tillsammans på ett bra sätt.
De dåliga sakerna i spelet är ytterst få, faktiskt bara en sak som jag riktigt vill klaga på. Du kan inte vara ond. Visst, det talas mycket om att välja mellan att vara en god eller ond härskare. I ärlighetens namn är det skitsnack. Spelet är skapat för att man ska vara god: man tituleras ju fortfarande hjälte även om man är ond! Problemet är dock att de icke-goda valen inte känns onda. De känns mer … barnsliga eller larviga. Ond är ungefär som att bryta den sociala normen att rapa och fisa vid middagsbordet. De onda valen ger dig helt enkelt ingen samma njutning som då du är god.
Fable 3 ger mycket nöje för pengarna med många sidouppdrag och saker att leta efter i världen. Det känns fräscht med sina nya element och storyn är vassare än tidigare. Faktum är att en passage i spelet fick mig att bli oerhörd stressad och rädd, mycket tack vare en bra användning av narrativa element, en genomtänkt ljud- och ljussättning samt användningen av achievements. Jag har aldrig tidigare känt mig så starkt berörd i eller av ett Fable-spel.
Jag rekommenderar starkt spelet till alla, nya såväl som gamla spelare, causal såväl som hardcore gamers. Fable 3 har någonting för alla.
Betyg: 5 av 5