Ofta när jag spelar rollspel tröttnar jag för att det är för mycket snack, stora mängder text och väldigt mycket information som ofta inte spelar någon som helst roll för att ta mig framåt i spelet, men Elven Chronicles är helt klart ett undantag. Spelets huvudperson, Rogan, vaknar upp utan minne i sjukstugan hos Jada och får veta att han har blivit räddad efter att hans konvoj blivit anfallen. Eftersom soldater letar efter Rogan måste han snabbt ge sig av från byn och Jada blir hans följeslagare. Fem städer, 37 nivåer, fyra drakar och X antal fiender in i spelet har man fortfarande inte fått veta mer än några få rader om vad som händer och vem Rogan är.
Med den bakgrunden springer man omkring, får uppdrag, bekämpar fiender i turbaserade strider och teleporteras mellan olika byar. Tyvärr är både platserna och uppdragen snarlika varandra, om inte identiska. Allt känns som upprepningar – hämta mossa åt någon gammal gubbe, döda fiender tills du nått den nivå som krävs för nästa uppdrag och ha ihjäl ännu en gigantisk drake.
Vid varje stridsomgång väljer man det vapen eller den magi som passar bäst mot just fienden som man slåss mot. Men här finns det inget som kan vägleda spelaren, ingen statistik eller info om vad som fungerar mot vad. Det är bara att testa sig fram och försöka komma ihåg vad som fungerade till nästa strid. Det finns inte heller några möjligheter att bestämma hur de två karaktärerna ska uppgraderas när de når en ny nivå.
Så den totala asaknaden av historia är alltså inte det enda problemet med spelet. Elven Chronicles saknar händelser i stort och det finns ingen detaljstyrning att pilla med, så spelet blir snabbt långtråkigt – men jag hade ändå svårt att sluta spela. Jag ville bara testa lite till för att se om det verkligen kunde fortsätta att vara så händelselöst. Och nu, efter nivå 37, är jag helt fast vid känslan av att någon måste ha glömt att lägga in innehåll i spelet.
Betyg: 2 av 5
Elven Chronicles – ett rollspel utan roll
Malin testade version 1.1 • Köp från AppStore