Nintendos otaliga Nintendo DS-iterationer börjar närma sig den lagom förvirrande nivån. Först Nintendo DS, den plastiga historien som egentligen skulle sett ut som en orange Game & Watch 2.0, och sedan betydligt hippare och mer slimmade DS Lite. Nintendo DSi är Nintendos taffliga sätt att utbilda sina spelare i att köpa spel digitalt, en mer eller mindre direkt reaktion på Apples framgångar med iPhone samt iPod touch och dess AppStore, precis som Sony valt att släppa en PSPgo utan UMD-slot.
Den 5 mars kom Nintendo DSi XL ut i Sverige, kallad DSi LL i Japan och helt enkelt en större DSi. Det betyder större skärmar och en bättre spelupplevelse, samt att pensionärerna kan se vad som faktiskt står på skärmen. I Japan används i alla fall ålderskortet som motivering till LL:ens existens, men kan XL verkligen vara något för västerlänningar, där Brain Training inte är ett fenomen och inte en jävel över 40 bryr sig om hur stor texten är på skärmen?
Mitt svar är ja.
Jag ska vara ärlig. Mina DS:ar har legat trötta och dammiga i månader, jämte PSP:n. Sorry Nintendo, sorry Sony – ni är hopplöst efter, utdaterade och överprisade. I min iPhone får jag spel som GTA: Chinatown Wars och Beneath a Steel Sky för under hundralappen – ni vill klämma mig på 400 pix bara för att spelen ligger på en kassett. Och serveras den digitalt – och jag pekar på er, Sony – ja då kostar det minsann lika mycket ändå och jag får inte ens en plastbit att lägga i en låda och glömma bort, eller använda som falsk trygghet.
Apple äter er levande. Ni har bara inte insett det än.
Eller har ni kanske det? Nintendo känns på sätt och vis närmre insikten än Sony, även om de sistnämnda gör ett semitappert försök med PSP minis. Äh, glöm det förresten – kom igen när PlayStation-mobilen är i var mans hand, skrota PSP och gör om gör rätt.
Men igen. Nintendo är närmre insikten, för det som gör AppStore till en sådan succé är inte GTA: Chinatown Wars för 75 spänn, det är högen spel mellan 7 och 45 kr. Spontanköpsvarning är absurt hög, fråga mitt kreditkort (som mycket riktigt är en levande entitet med egen vilja, det vet revisorn) – och 500 futtiga Nintendopoäng är ingenting (nåja, det är ungefär 60 kr, men det är ju nästan AppStore-nivå). Så när DSiWare – Nintendos nedladdningsbutik för DSi:n – matas full med retrocharmiga spel som kan upplevas på en enhet som faktiskt har knappar och styrkors, då kan det hända saker.
Dark Void Zero är ett så skönt exempel på det här. Det luktar (stinker om du är under femton) rosa retronostalgi lång väg och måste upplevas. Till skillnad från samma spelglädjebaserade plattformare till iPhone och iPod touch så är det till hundra procent spelbart på din DSi. Knappar, mina vänner, det är helt enkelt skiten ibland. Ironiska att prata om det när det handlar om en maskin med en tryckskärm, men så är det ibland.
Och fungerar det till DSi så fungerar det 33% extra till en DSi Xl. För den är samma som DSi men större på alla sätt och vis. Du får till och med en extra stor stylus att trycka på skärmen med, känns helt rätt med pensionärsvinkeln men jag skiter ärligt talat i vilket – den tar jag inte med mig ut på stan ändå och såvitt jag vet så ska DSi XL föreställa bärbar. Det är den för övrigt, även om du behöver hyfsat tilltagna byxfickor. Kör du baggy? Då är det lugnt… Om nu någon har DS:en i bakfickan över huvud taget, vad vet jag. Manbag är skiten!
I alla fall, enda nageln i ögat är knapparna, för de är precis lika stora – eller små snarare – som på DS Lite. Varför, åh varför, är de inte större när du har en större maskin? Mina dasslock till händer hade uppskattat det.
Annars är det inte mycket att klaga på. DSi XL visar dina befintliga (och framtida, får man förmåda) DS-spel alldeles ypperligt, fastän skärmarna är större och upplösningen densamma – man fruktade kanske att det skulle se utdraget och äckligt ut, men så är således inte fallet.
Ska du köpa en DSi XL? Inte vet jag, men om vi säger så här: min DS Lite har inte varit i närheten av mina labbar på evigheter, men jag övervägde starkt att be Rickard skicka en DSi LL från Japan. Med min vinröda DSi XL i händerna måste jag säga att DS:n får lite nytt liv. Större skärmar är helt enkelt alldeles utmärkt, underbart, och kanske underskattat.