Nutopia

Dragon Age: Origins – så bra som alla hoppades?

Dragon Age: Origins
Bioware är kända för sina rollspel – Mass Effect är mitt favoritspel genom tiderna och för mig var deras Baldur’s Gate det första datorrollspelet jag fastnade för. Ser vi till vad Bioware gjort tidigare bör vi med andra ord förvänta oss ett suveränt och storslaget rollspelsäventyr. Så infriar Dragon Age: Origins förväntningarna? Mitt svar är utan tvekan ja.
Spelet centreras kring den kamp mot ondskan som orden Grey Wardens heroiskt utkämpar. De bistår regenter i deras kamp och sägs även vara de enda som kan stoppa ärkedemonerna, de ondskefulla arméernas ledare. Låter det här originellt? Nej, inte ett dugg. Det är en traditionell handling som de flesta sett förut, men det är en av anledningarna till varför man snabbt fastnar för den. Handlingen känns trygg och det går snabbt att komma igång med spelandet, premissen är lättförståelig direkt utan att läsa mängder med information.
Ett trevligt nydanande grepp är hur din karaktär introduceras till handlingen. När man skapar karaktären får man välja en av sex olika bakgrunder som alla ger en unik introduktion till spelet och hur man blir en Grey Warden. Det gör varje karaktär (eller åtminstone de sex första) lite unika från varandra, även om man har samma klass. Dessa bakgrunder påverkas också i mindre utsträckning av vilket kön din karaktär har. När man senare under spelets gång återvänder till platser eller möter personer från ursprungsstoryn ges ofta andra dialogval och reaktioner än om man inte haft den, vilket är en trevlig touch.
Dragon Age: Origins
Spelkontrollen är annorlunda på konsol gentemot på datorn där man rekommenderas att spela med överblickande perspektiv likt Baldur’s Gate och Neverwinter Nights. På konsolen får man ett tredjepersonsperspektiv och har du spelat Mass Effect kommer du känna igen dig. I strid kan du pausa och dela ut kommandon till såväl karaktären som följeslagarna. Det gör att man får en god kontroll över våldsamheterna och kan kombinera följeslagarnas olika styrkor på ett taktiskt sätt.
Det märks tydligt att Bioware fokuserat på att ge följeslagarna stor roll i berättelsen. Inte bara i striderna, utan under hela spelet. De spontanta dialoger som uppstår mellan dina följeslagare när du rör dig fram i spelet fick mig vid flera tillfällen att släppa spelkontrollen bara för att lyssna på deras diskussioner. Spelets stora charm är just relationerna du kan bygga och hur du, allt eftersom handlingen fortgår, kan få reda på mer om dem. Skapar du dig fiender eller älskare? Varje val du gör när du har med dina följeslagare påverkar hur de ser på dig, vilket bidrar till att skapa en extra nerv i berättelsen. Precis som i Mass Effect kan du ha sex, men här tas det steget längre. Du kan ha det med flera av dina följeslagare och skapa ett svartsjukedrama som skulle platsa i vilken såpa som helst. För den som vill ta det steget längre kan du till och med ha en rejäl orgie på en bordell tillsammans med följeslagarna.
Dragon Age: Origins
Dragon Age: Origins har dock sina brister. Ibland trillar rösterna bort i dialogerna eller så aktiveras inte filmsekvenser som de ska på vissa ställen. De här buggarna är dock något man kan uthärda med tanke på att spelet i övrigt är så bra, men visst infinner sig irritationen när man är tvungen att ladda en tidigare sparfil bara för att spelet låst sig. Vana rollspelare vet redan att man bör använda sig av flera sparfiler, så förlita dig aldrig på endast en sådan. Det är buggarna som drar ned spelet från ett riktigt toppbetyg.
Överlag erbjuder Dragon Age: Origins många, långa timmar av action, sorg och spänning. När du väl klarat av spelet finns det gott om skäl att återvända till det en andra gång. Med flera olika ursprungsberättelser, raser, yrken, relationer och alternativa slut har Dragon Age: Origins en lång levnadstid. Det är därmed en mycket bra investering om du inte ständigt kan köpa nya spel.
Gillar du rollspel? I så fall kommer du att älska Dragon Age: Origins!
Betyg: 4 av 5

Robert Jonsson

Robert Jonsson är en svensk rollspelsdesigner som bland annat skrivit skräckspelet Bortom: Lögnens slöja och science fiction-spelet Leviathan. Han kallar sig ibland för Nate Traveller, är en stor achievementjunkie och driver spelpodden Spel 223.

Kommentarer