Oj så stora ord man kan svänga sig med när ett spel som Darksiders dyker upp. Någon tyckte det var bättre än Bayonetta, en annan pratade om 2010 års sleeper hit redan i januari. På sätt och vis förstår jag varför, det är nämligen något synnerligen vanebildande och lockande med Darksiders, en kompilation av faktorer som får dig att spela vidare hela tiden. På det viset är det genialiskt.
Darksiders skriker mörk amerikansk serietidning, och det är inte så konstigt då Joe Madureira ligger bakom värld och story. Det säger säkerligen serienördarna mer än mig, jag tänker bara på Spawn och inser hur mycket jag ogillar den här typen av amerikansk seriestil. Inte för att Darksiders lider av det egentligen, när jag spelar glömmer jag bort det, men för vissa är det nog en stor sak.
Såväl The Legend of Zelda som God of War har nämnts i samma mening som Darksiders, inte helt oförtjänt, för spelet lånar friskt. Man har dock glömt Legacy of Kain-serien, som onekligen känns nära till hands den med. Vi samlar, klättrar på väggar, har pampiga bossfajter, och hugger oss igenom område efter område – närmast utan laddningstider ska påpekas, vilket är trevligt. Bandesignen är bra, det är en av anledningarna till att jag tänker ”bara en bit till” och spelar vidare efter varje naturligt stopp – varje segment är nämligen lagom långt och det känns aldrig överväldigande att fortsätta spela.
Första vinken om att Darksiders trots allt är ett rätt så traditionellt hugga-hugga-lir i tredjeperson kommer dock när man stöter på ”samla X antal Y:n”-moment för tredje gången. Det är återkommande, liksom många av spelets olika medryckande element i början. Allt blandat med en levlande button-mashing, blodiga avslutningar som man tröttnar på, och sega monster som behöver en väldig massa smisk för att kasta in handduken.
Missförstå mig rätt, det är välgjort, både spel- och berättarmässigt. Röstskådespeleriet är ypperligt, vilket knappast förvånar med namn som Mark ”Luke Skywalker” Hamill, och förutom mindre kameraproblem så andas Darksiders kvalitet.
Årets sleeper hit? Bättre än Bayonetta?
Det förra återstår att se, det senare handlar mer om man vill ha sexistiskt japanskt, eller bombastiskt amerikanskt.
Betyg: 4 av 5