Avdelning krångliga titlar. Finns det någon poäng med dessa? Och särskilt den här? Kanske, men jag är lika förbryllad i alla fall. Fast skit i det.
BlazBlue, ett av PS Vitans lanseringsspel, stormar in på formatet med högupplöst 2D-fajting som lyser. Det är alltså snyggt, gör sig förbannat bra på Vitans toksexiga OLED-skärm och bjuder in till spel även för den ensamme genom lite mindre än en halv miljard olika lägen och alternativ. En smula överdrivet, men det är ändå bra mycket mer jag ser än i många andra spel i genren.
Tyvärr orkar jag däremot inte med spelet särskilt länge, för oavsett hur läckert det än är tröttnar jag. På den ultrajapanska karaktärsdesignen, de halvstela animationerna, de bisarra stilarna och de upprepande ljudeffekterna. Det är samma som förut. Och faktiskt känns inte kontrollen speciellt tajt i alla situationer.
BlazBlue är dock en serie jag aldrig satt mig in i, och jag ska i ärlighetens namn även säga att 2D-fajting inte är mitt bord. Så trampar somliga många på tårna gör jag säkert när jag säger att detta inte underhåller. Och det knappt alls. Ultimate Marvel vs. Capcom 3 känns bättre på alla punkter även om det är plockat ur samma korg.
http://youtu.be/n45UY5zpXo0
Men för all del. Gillar du BlazBlue, eller bara stilren 2D-fajting i övrigt, lär detta sitta som en smäck. Förvänta dig inte någon revolution bara.