Nintendo har utannonserat uppföljaren till löjligt storsäljande Nintendo DS (med sina femtioelva iterationer). Senast den sista maj nästa år kommer vi spela 3D-spel (utan repiga plastglasögon) på våra Nintendo 3DS:er, eller vad den nu kommer heta. Hemsk ordvits för övrigt, 3DS, men jag blir inte ett dugg förvånad om det blir kvar till lanseringen.
Läs (lite) mer om Nintendo 3DS i vår nyhet – för bilder och ytterligare information är det nog inte bättre än att vi får vänta till E3. Om du inte bygger en egen tolkning, förstås.
Men vet ni, det här är inte den första ”bärbara” spelmaskinen från Nintendo som bygger på 3D-gaming.
Och ja, ”bärbara” är medvetet inom citationstecken, för det förra försöket – Virtual Boy – var snarare flyttbar. Antingen spände man fast den hårt runt huvudet, vilket var synnerligen obekvämt, eller så använde man bordsstället.
Virtual Boy är hånad. Vitt och brett rentav. Gärna av många som inte ens provspelat den, än mindre haft den på vardagsrumsbordet. Snacka går ju, men har du inte provspelat så ska du inte gnälla om trötta ögon och huvudvärk. Såvitt jag minns fick jag betydligt mer av den varan från lågupplösta dumburkar när det begav sig.
Nintendo 3DS är något annat än Virtual Boy, så klart. Här har vi en seriös uppföljare till DS:en, mer seriös än DSi:n som snarare förlänger produktlinjen än förnyar den. 3D är på väg till teveapparater, datorer får stöd för det, och framtida konsoler kommer förstås göra sitt bästa för att erbjuda samma bombastiska 3D-upplevelse som Avatar och andra biofilmer gör.
42-tummaren i vardagsrummet är en no-brainer, men kommer 3D fungera i handen?
Nintendo får svårt att övertyga oss, tror jag. Inte minst för att bilder på 3D-spel inte kommer till sin rätt i 2D. Med andra ord, 3DS-spelen kommer se hemska ut när vi postar första bildgalleriet här på Spelbloggen.
Precis som de gjorde till Virtual Boy.
Jag är dock lugn. Nintendo har visat att de vet vad de pysslar med, skepsisen inför DS:ens dubbla skärmar varav en är tryckkänslig minns vi alla, och Wiin fick liknande mottagning på sina håll. Försäljningssiffrorna talar dock sitt tydliga språk, det verkar som att den japanska jätten har en direktlinje till spelarhjärnans nöjescentra och trycker på knappar vi själva inte ens visste att de fanns.
Det är därför de innoverar, och konkurrenterna följer. Kanske är 3DS vad som behövs för att motivera en bärbar spelmaskin i dessa iPhone-tider?