Rubriken symboliserar spelet Aliens vs. Predator rätt väl. Företeelsen att blanda mänskliga soldater med två skrämmande monster är ett stort fenomen som gjorts till bra såväl som dåliga datorspel, serietidningar och filmer genom åren. Egentligen är det inte underligt att det blivit populärt med tanke på att respektive franchise har hängivna fans. Jag spelade aldrig spelet, men jag känner folk som var helt lyriska över att de inte vågade att gå och lägga sig efter ha spelat originalet. Det var så skrämmande. Jag hade med andra ord vissa förhoppningar på det nya spelet.
Enligt många recensioner är spelets främsta förtjänst att spela det online i multiplayerläge. Jag förstår det resonemanget eftersom det finns en målgrupp för det. Vem skulle inte vilja ta rollen som sitt favoritmonster (eller människa) och spöa skiten ur de andra? Nyckeln till spelet finns i titeln: Aliens vs. Predator. Av de många varierade spelmöjligheter faller mig Infestation bäst i smaken. Där tar du rollen som en marine och försöker överleva anfallsvågen av aliens. Dör du får du istället axla rollen som en alien och jaga ned de andra soldaterna, samtidigt som soldaterna måste hålla sig i liv tills de blir räddade. Det är något adrenalinframkallande i att se andra dö omkring en och samtidigt oroa sig för att man själv ska stå på tur härnäst.
Sett till kampanjen du spelar själv är den indelade i tre kategorier: marine, predator och alien. Alla tre raser har sina egna styrkor och svagheter. För människor finns det en tydlig skräcknerv närvarande (särskilt i början!), för predator fylls man av en rejäl badassactionkänsla och för aliens är det möjligheten till stor rörelsefrihet (och sjösjuka!) som skapar strategiska möjligheter till att döda fienderna. Varje uppfyller helt olika funktioner, vilket gör att det blir helt olika spelupplevelser med tillhörande styrkor och svagheter. Det tillför en extra dimension till spelet. Berättelserna för respektive ras är också intressanta och fångande – i alla fall för marines och predator. I fallet med alien skildras de mer som livsfarliga och listiga rovdjur än intelligenta varelser, vilket gör att handlingen blir lidande.
Problemet med kampanjerna är när de ska ses som en helhet. Man besöker samma platser i de olika kampanjerna, men ser saker ur olika vinklar och tidsperspektiv. Tanken är tydlig: att de ska ge en djupare insikt i en större story. Kruxet är att man inte lyckas med vad man företagit sig. Det är som att försöka skapa en färdig bild med pusselbitar från olika pussel. Vid första anblicken ser de ut att passa, men vid en närmare granskning passar inte bitarna ihop. Dock, för dem som bara är ute efter ett bra actionlir spelar det knappast någon roll.
Överlag är Aliens vs. Predator ett utmärkt spel, bortsett från misslyckandet av att förmedla en helhet i handlingen. Tillsammans med långa laddningstider och ointuitivt menyval vid onlinematcher tvingas jag dock att sänka betyget till att säga att det endast är ett bra spel. Det är synd egentligen, för spelet innebär, som rubriken sa, ”blod, syra och en massa skrik” vilket i min bok knappast skadar ett spel som fokuserar på det.
Betyg: 3 av 5