Nutopia

Veckans spel #7: Locust i mina drömmar

Veckans spel är en ny artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Man skulle kunna tänka sig att spelet som jag har valt att skriva om den här veckan kan ses som taget, med tanke på att Rickard skrev om det förra veckan. Men vi har inga regler som säger att jag inte får skriva om det igen och eftersom Gears of War 3 typ utannonserades i veckan så tycker jag att det passar rätt bra. Dessutom bestämde jag mig redan efter Veckans spel #3 att jag skulle fortsätta på temat sömn och spel.

Att jag återkommer till sömn är inte så konstig, en av mina superkrafter är nämligen att sova. Jag kan sova nästan var som helst och när som helst. Dessutom drömmer jag och pratar/går i sömnen mycket under vissa perioder – det senare har som tur är inte hänt på någon allmän plats som bussen eller flyget. Ännu.

Ibland när jag inte har spelat skjutarspel på ett tag kan jag drömma samma sorts drömmar natt efter natt. Ofta är jag jagad av figurer som jag från en början bara anar är beväpnade, och som senare helt riktigt också börjar skjuta mot mig. Nästa natt kan jag drömma samma dröm men med skillnaden att jag den här gången hittar vapen och börjar skjuta tillbaks. När dessa drömmar dyker upp vet jag att det är dags att leta fram något av Gears of War-spelen eller liknande och röja – sen sover jag i lugn och ro utan drömmar natten efter. Fast en gång kan man nog säga att det faktiskt blev helt tvärt om.

Jag och en kompis höll på att spela igenom co-op-kampanjen i Gears of War för första gången och det började bli rätt sent på grund av det klassiska “ska bara spela lite till och sen spara”. Speltiden började gnaga rejält på sovtimmarna jag skulle hinna få innan det var dags att gå till jobbet dagen efter och när vi äntligen lyckades slita oss från kontrollerna kastade jag mig i säng och somnade direkt.

Problemet var bara att min hjärna nog inte riktigt hade hunnit med i svängarna. Det dröjde inte lång stund innan jag kastade mig ur sängen och ut till soffan igen. Ja, inte för att fortsätta spela då. Nej, nej. Jag var tvungen att kasta mig ur sängen och ner på golvet med mitt gigantiska motorsågsgevär i händerna. Kika ut vid sovrumsdörren och när kusten var klar, hukad, snabbt springa och ta skydd bakom soffan. För att sedan kasta mig upp över soffryggen och dyka ner i hörnet på soffan och gömma mig med andan i halsen och ansiktet tätt tryck mot det kalla skinnet på ryggstödet. Detta precis innan ett gäng Locust kom ut från mitt kök, slängde en blick mot mitt sovrum och stannade vid soffan. Där satt jag och lurade på andra sidan med mitt vapen i ett fast grepp framför mig och hörde deras tunga äckliga andetag.

Nu var det bara Locust som lurade bakom soffan, men det kunde varit värre:

Jag vaknade hopkrupen i hörnet av min soffa med händerna i ett fast grepp om luften framför mig. Lyckligtvis var inte bara mitt vapen borta utan även alla Locust, och jag kunde småskrattande återvända till min säng och somna om. Detta har inte fått mig att sluta spela Gears of War men jag försöker göra något annat, typ spela Solitaire Siege, i åtminstone fem minuter innan jag somnar för jag gillar inte riktigt när det springer omkring beväpnade monster i min lägenhet.

Malin Jonsson

Älskar streetart, tv-spel, achievements, snowboard och frukt. Hatar stora bossar och jobbiga monster i tv-spel. Har tidigare varit med och drivit spelsajten Subdogs och är en i triaden som startade Spelbloggen, Mapple och nu Nutopia.

Kommentarer