Toy Story 3 började enbart som en bekräftelse och en stor suck för mig – ännu ett filmspel. Men eftersom jag hade hört att spelet skulle vara ”det bästa filmspelet någonsin” så blev det också en besvikelse.
Den första banan, som även är den första delen i kampanjen, visar direkt upp många av de problem som Toy Story 3 lider av. Kontrollen är fladdrig och vissa partier är onödigt svåra på grund av detta, samt inte minst dålig bandesign. Att misslyckas, och få börja om från en sparpunkt allt för långt tillbaka, för att man inte listat ut vart designern vill att man ska hoppa är ingen höjdare. Ännu mer irriterande är det när dålig 3D lurar mig mot en säker och oförtjänt död.
När första delen av kampanjen var slut och frispelarläget, den så kallade leksakslådan, öppnades väcktes mitt hopp igen och jag torkade mina tårar. Det jag hittade i leksakslådan var något helt annat och hamstern och belöningsjunkien inom mig förlät spelet för alla dess tidigare synder. I den lilla staden som frispelarläget betsår av finns det massor med uppdrag att utföra och saker att samla på. Måla om hus, byt kläder och frisyrer på innvånarna, bygg ett fängelse, leta guld, samla leksaker eller rejsa med bigfoot-bilar. Uppdragen och möjligheterna känns oändliga och dessutom serveras de i en utsökt blandning.
I både kampanjdelen och friläget kan Toy Story 3 spelas tillsamman med en vän på delad skärm. På plattformsbanorna i kampanjen kan spelarna till exempel lösa olika delar av ett problem och i de fria världarna kombinerar man styrkor för klara av saker snabbare. Även i leksakslådan kan två spela samtidigt och springa omkring fritt i världen eller tävla mot varandra i till exempel hästkapplöpning.
Kampanjdelen är riktigt tunn och hade mått bra av både mer historia samt bättre bandesign. Men som tur är finns leksakslådan som räddar hela spelet och som lätt hade kunnat stå på egna ben som ett eget spel. Kanske hade Toy Story 3 nått upp till 5 av 5 om kampanjen skrotats helt och allt krut hade lagts i leksakslådan.
Betyg: 4 av 5