Nutopia

2 november

Bond-fredag: De bästa Bond-rullarna!

Vi gav tidigt upp att rangordna Bond-skådisarna i en topplista, som ni kanske minns. Nu när Skyfall är ute och Bond-fredag lider mot sitt slut så finns det faktiskt bara en sak kvar att göra: avgöra vilken film som är bäst, per skådis.

Först siktade vi på en gemensam lista, men kom snabbt fram till att det säkerligen inte kommer gå. Med andra ord har vi skrivit lite om vilken film vi tycker var bäst per skådis, och ironiskt nog visade sig att vi faktiskt var ganska mycket på samma spår. Så kan det gå.

Läs vidare →

26 oktober

Bond-fredag: Skyfall

Vi vill varna våra läsare för att den här texten innehåller spoilers – läs på egen risk (eller se filmen först).

Så var det sagt också. Nu kör vi!

Titel: Skyfall
Releasedatum: 2012
James Bond: Daniel Craig
Bond-brud: Naomie Harris (Eve), Bérénice Marlohe (Sévérine)

För nästan exakt 50 år sedan hade den allra första Bond-filmen, Dr. No, premiär. Under de åren har vi fått se James Bond besegra långt över hundra Bond-skurkar, dricka en hel del Dry Martinis, charma 80-talet Bond-brudar, spränga en och annan byggnad och förstöra oändligt många bilar och gadgets. Totalt sett har sex olika skådespelare porträtterat James Bond i de 23 filmer som gjorts om den brittiske agenten.

Tre långa år har gått sedan Quantum of Solace och peppen inför Skyfall har varit omänskligt stor. Dels på grund av den mängd Bond-relaterat material som flödat ut på nätet i och med jubileet och dels för att det ALLTID är sjukt najs med en ny Bond-rulle. Det är få filmer vi ser fram emot så mycket som en med 007 i huvudrollen.

I Skyfall försvinner Bond spårlöst efter att ha blivit skjuten under en hetsig jakt på en fransk legosoldat (spelad av Ola Rapace). Kort därefter ifrågasätts M:s förmåga att driva MI6 då någon lyckas hacka sig in i deras nätverk och avslöja namnet på samtliga MI6-agenter och sprida dessa på Internet. Sökandet leder till en viss Raul Silva (spelad av Javier Bardem), tidigare MI6-agent och en jävel på det där med datorer. Bond, som självklart inte är död, återvänder till London för att försöka ställa allt till rätta igen.

Läs vidare →

19 oktober

Bond-fredag: Skådisarna

Först tänkte vi rangordna och lista de olika Bond-skådisarna i någon slags topplista, där George Lazenby garanterat hade kommit sist, Moore hamnat någonstans i mitten och Craig hade tampats med Brosnan om förstaplatsen. Men hur kul är det egentligen? Alla tycker ändå olika och vi kom fram till att det är roligare att skriva lite om var och en istället, vad vi gillar respektive ogillar med dem, bästa och sämsta prestation och så vidare. Så utan dröjsmål, här är våra personliga åsikter om samtliga sex Bond-skådisar.

Läs vidare →

12 oktober

Bond-fredag: Ian Fleming och Bond-böckerna

Trots sin realism så är faktiskt varken karaktären James Bond eller agent 007:s äventyr baserade på sanna historier. Nej, karaktären och många av de intriger som sedermera skulle bli filmer och spel, är skapade av författaren Ian Fleming.

Fleming, född den 28 maj 1908, var inte alltid en författare. Faktum var att han jobbade med den brittiska underrättelsetjänsten under Andra världskriget och ansvarade för flera operationer under den här perioden, mer eller mindre stora eller realiserbara. Beroende på vem man läser så ges Flemings framgångar under sin militära period olika proportioner.

Läs vidare →

5 oktober

Bond-fredag: Här är spelen med 007

Det är förstås ingen som är förvånad över att det släppts en mängd spel baserade på (främst) Bond-filmerna. De flesta ärrade spelare tänker direkt på GoldenEye 007, Nintendo 64-klassikern som Rare utvecklade, men det fanns faktiskt spel innan dess.

Parker Brothers släppte det första spelet, kort och gott kallat James Bond 007, till bland annat Commodore 64 (versionen jag minns) och diverse Atari-modeller. Spelet satte James Bond i ett fordon som, i sann Q-anda, kan ta sig fram såväl på land som i vatten. Det är en sidorullande skjutare som består av banor baserade på filmerna Diamonds Are Forever, Moonraker, For Your Eyes Only, samt The Spy Who Loved Me. Helt ärligt är PB:s bidrag till Bond-spelen inte särskilt minnesvärt, annat än att det var det första spelet som släpptes.

Efter det delade Bond-spelen sig i två grenar. Dels var det textäventyren som Mindscape släppte, och dels de mer grafiska actionspelen från Domark. Mindscape släppte förvisso bara två spel – A View to a Kill samt Goldfinger baserade på filmerna med samma namn – men redan här blir det lite stökigt med licenserna, i sann Bond-anda. Det finns nämligen två spel baserade på A View to a Kill, Domark släppte det andra. Näst efter Electronic Arts så är det faktiskt Domark som släppt flest spel, nämligen: A View to a Kill, Live and Let Die, The Living Daylights, 007: Licence to Kill, The Spy Who Loved Me, samt James Bond 007: The Duel. Av dessa är det dessvärre bara The Duel – ett hopkok av diverse Bond-moment – som jag minns. Det var inte särskilt bra.

Läs vidare →

29 september

Bond-fredag: De 11 bästa Bond-skurkarna

Så har då turen kommit till Bond-skurkarna, dessa brottens män som är en så självklar del av en Bond-film att vi bara var tvungna att tillägna dem en egen topplista. Det finns så många bra att vi fick utöka listan till elva platser istället för de vanliga tio. Det ska sägas att vi har hållit oss till de största, mest framträdande skurkarna. Totalt sett har James Bond oskadliggjort långt över hundra skurkar, det hade varit en omöjligt uppgift att ens börja rangordna dem alla.

Här är de då, de 11 bästa Bond-skurkarna.

Läs vidare →

21 september

Bond-fredag: SPECTRE och Blofeld

Ah, SPECTRE, denna underbart opolitiska kriminella terrororganisation innan terror var modernt. Med Ernst Stavro Blofeld i spetsen var de den perfekta skurken i såväl Bond-filmerna som ett par böcker. Det sägs att Ian Fleming skapade organisationen för att han trodde Kalla kriget skulle upphöra (han fick ju rätt, till slut) och då skulle framför allt filmerna kännas daterade om ryssarna var skurken. Därför skapades SPECTRE.

Det är, föga förvånande, stor skillnad mellan SPECTRE i böckerna och filmerna. I filmerna ges Blofeld och hans katt (som inte finns i böckerna) gott om utrymme, samt en serie mer eller mindre karismatiska underhuggare, medan det i böckerna talas om The Blofeld Trilogy. Nämnda trilogi består av böckerna Thunderball, On Her Majesty’s Secret Service samt You Only Live Twice. Organisationen nämns däremot i andra böcker samt i noveller, men har inte någon större roll.

Vi på Nutopia gillar Blofeld (duh!) därför har vi här gjort en liten sammanställning över hans roller i de olika Bond-filmerna. Håll till godo!

Läs vidare →

14 september

Bond-fredag: Skyfall-bonanza!

Skyfall, den 23 Bond-filmen, närmar sig (du har väl bokat biljett?) och de betyder att det släpps allt mer material från och kring filmen. Trailers, filmaffischer och bilder rinner ut i en hyfsat stadig ström, allt för att spä på peppen hos alla oss 007-nördar.

Här samlar vi de senaste materialet från Skyfalls PR-maskineri. Som alltid när det gäller framför allt trailers så är det lite spoilervarning på dem. Se på egen risk med andra ord.

Läs vidare →

7 september

Bond-fredag: De bästa Bond-vinjetterna, plats 5-1

Förra veckan gav vi er plats 6-10 på vår lista över de bästa Bond-vinjetterna, och föga förvånande är det det fem i topp som gäller i dag. Att välja de bästa vinjetterna är sannerligen inte lätt, i synnerhet inte med tanke på vilket tidspann vi talar om här. Den första (officiella) Bond-filmen, Dr. No, kom 1962 medan den senaste (Quantum of Solace) är från 2008. Mycket har hänt i filmvärlden sedan dess, inte minst när det kommer till visuell framtoning och effekter.

Här är de fem bästa Bond-vinjetterna enligt oss. Mycket nöje!

Läs vidare →

31 augusti

Bond-fredag: De bästa Bond-vinjetterna, plats 10-6

Bond-världen innehåller så mycket mer än bara filmerna, det är allt från Bond-skurkar till Bond-brudar till Bond-låtar. I den här tvådelade artikelserien (eller kanske Youtube-serien?) kommer vi att lista de tio vinjetter vi på Nutopia tycker är allra bäst. Vi har tagit både musik och visuella effekter i beaktning när vi sammanställt listan, som tagit både blod, svett och tårar att komma överens om. Vi är fortfarande oense om vissa placeringar, men en sak är säker i alla fall, de här tio vinjetterna är de absolut bästa.

Denna veckan ger vi er de fem första, plats 10 till 6 (i våra ögon är de bästa listorna i omvänd ordning, den bästa håller man på till sist!).

Varsågoda!

Läs vidare →

24 augusti

Bond-fredag: Q

Förutom repliken ”Bond, James Bond”, mängder av Dry Martini, och möjligen pistolen Walther PPK, är Q och alla hans otroliga prylar det mest ikoniska med Bond-filmerna. Q (som egentligen heter Geoffrey Boothroyd och är major) spelades av Desmond Llewelyn, en skådespelare från Wales, som därmed är den skådespelare som varit med i flest filmer om agent 007.

Llewelyn debuterade i From Russia With Love och har medverkat i alla officiella Bond-filmer därefter, förutom Live And Let Die, med The World is not Enough som sin sista film. I nämnda film introduceras John Cleese som Q:s påtänkta efterträdare, som ni säkert minns, men Llewelyn hade ingen tanke på att sluta egentligen, säkerligen rörde det sig om ett säkerhetsdrag från studion då 85 år är en anmärkningsvärd ålder trots allt. Llewelyn ska ha sagt att han ville fortsätta spela Q tills han inte var önskvärd längre, eller Gud satte stopp för det. Dessvärre blev det just så, 1999 avled Q efter en bilolycka, 85 år gammal.

I Die Another Day har R, spelad av John Cleese och introducerad i The World is not Enough, fått Q:s tjänst som quartermaster (rustmästare, för de som undrade). TDH tvivlar på att det blir fler filmer med Cleese i den rollen, speciellt inte eftersom karaktären Q inte finns med i varken Casino Royale eller Quantum of Solace. Det ska bli väldigt spännande att se om producenterna ämnar ta tillbaka honom i Skyfall. Vem det blir som får rollen i så fall, nu när Desmond Llewelyn inte är med oss längre, kräver onekligen en hel del fingertoppskänsla. Det är stora skor att fylla.

Läs vidare →

17 augusti

Bond-fredag: Quantum of Solace

Titel: Quantum of Solace
Releasedatum: 2008
James Bond: Daniel Craig
Bond-brud: Camille Montes (Olga Kurylenko), Strawberry Fields (Gemma Arterton)

Quantum of Solace är något så ovanligt som en direkt uppföljare, något som Bond-serien inte har gjort tidigare. Filmer har haft lösa kopplingar till varandra, men inte så här tydligt – Quantum of Solace tar vid direkt efter Casino Royale, med Mr. White (Jesper Christensen) i bakluckan på Bonds bil, med biljakt och allt.

Annars kretsar Quantum of Solace kring hämnd, Bonds utveckling, och det hemliga sällskapet Quantum där affärsmannen Dominic Greene (Mathieu Amalric) ingår. Greene är Bond-bruden Camille Montes (Olga Kurylenko) genväg till hennes familjs mördare, general Medrano (Joaquín Cosío), och naturligtvis korsar Bonds och Camilles vägar. Det hela kretsar kring en kupp i Bolivia, vatten och bristen på detta, samt så klart utvecklingen av James Bond till den 007 han skulle komma att bli.

Läs vidare →

10 augusti

Bond-fredag: Casino Royale

Titel: Casino Royale
Releasedatum: 2006
James Bond: Daniel Craig
Bond-brud: Vesper Lynd (Eva Green)

50 år gammal tyckte Pierce Brosnan att det var hög tid att sluta som Bond och låta någon yngre skådespelare ta över rollen. Sökandet efter en ersättare tog fart och det fanns över 200 skådespelare (bland annat Goran Višnjić, Henry Cavill och Sam Worthington) i åtanke innan Daniel Craig utannonserades som den nästa James Bond. Dessvärre följdes utannonseringen av en hel del skepsis – många ansåg att Craig saknade stilen, hållningen och hårsvallet som krävdes för att porträttera Bond på rätt sätt. Tji fick de.

Manusförfattarna ville ta Bond tillbaka till rötterna, starta om och ge oss tittare en dubbelagent som påminde mer om hur Ian Fleming porträtterar honom i sina böcker. Daniel Craig läste för övrigt samtliga James Bond-böcker inför Casino Royale för att förbereda sig inför rollen.

Eon erkände också att de hade förlitat sig alldeles för mycket på specialeffekter i de senaste filmerna; framför allt i Die Another Day, och ville så långt det bara gick undvika digitala effekter. Scenerna där Bond kör en traktor rakt in i en byggnadskonstruktion, far runt på flygplatsen i Miami samt hoppar runt i det sjunkade huset i slutet är alla filmade i verkligheten.

Handlingen då? Jo, den bygger på, och följer faktiskt ganska exakt, handlingen i Flemings roman Casino Royale från 1953. Skurken Le Chiffre (elegant spelad av Mads Mikkelsen), som finansierar terrorister med andra terroristers pengar, anordnar en pokertävling i hopp om att vinna tillbaka de 100 miljoner dollar han precis förlorat på grund av Bond.

Läs vidare →

3 augusti

Bond-fredag: Die Another Day

Titel: Die Another Day
Releasedatum: 2002
James Bond: Pierce Brosnan
Bond-brud: Jinx (Halle Berry), Miranda Frost (Rosamund Pike)

Die Another Day är den sista filmen med Pierce Brosnan som James Bond. Filmen börjar med att Bond misslyckas med att mörda nordkoreanska Tan-Sun Moon (spelad av Will Yun Lee, åtminstone i den här formen) som smugglar konfliktdiamanter och köper vapen för en offensiv mot Sydkorea, över minfältet som skiljer dem åt med svävare. Allt går åt pipan och Bond fångas, torteras, men utväxlas sedan mot Moons medarbetare Zao (Rick Yune), något varken M (återigen spelad av Judi Dench) eller amerikanerna är glada över. Bond avviker och tar upp jakten på Zao, vilket leder honom till Kuba och en klinik för genterapi, bland annat visar det sig – Zao är där, och det är även CIA:s Giacinta Johnson, mer känd som Jinx (spelad av Halle Berry).

Efter det blir det ett besök i London där Bond stöter ihop med Gustav Graves (Toby Stephens), islänningen som inte är den man tror, fäktas lite, och sedan Island och till slut ett flygplan. Krydda med lite surfing på en glaciär, rymdvapen, en mängd oneliners, och du har Die Another Day i ett nötskal.

Den här filmen är inte direkt känd för sin unika story. Faktum är att den delade kritikerna, vissa tyckte det var en fräsch uppgradering för Bond-serien, medan andra kritiserade filmen för överdrivet bruk av explosioner och datorgenererade sekvenser. Oavsett vad man tycker så är det i alla fall en sak som inte kan viftas undan: Die Another Day var den då mest inkomstbringande Bond-filmen genom tiderna. Om de siffrorna inkluderar de 60-100 miljoner dollar som togs in i produktplaceringspengar för de 20 (!) varumärken som figurerar i och omkring Die Another Day framgår inte.

Läs vidare →

27 juli

Bond-fredag: The World Is Not Enough

Titel: The World Is Not Enough
Releasedatum: 1999
James Bond: Pierce Brosnan
Bond-brud: Sophie Marceau (Elektra King), Denise Richards (Christmas Jones)

The World is Not Enough är den sista filmen med Q som Q ska vara, det vill säga gestaltad av Desmond Llewelyn. Formellt sett var det inte tänkt att Llewelyn skulle sluta efter den här filmen, men John Cleese introduceras (kallad R av Bond) som Q:s assistent. Dessutom gör Q en så oerhört passande, nästan sorgsen sorti när Bond frågar om han tänker dra sig tillbaka snart, apropå assistenten. Ingen visste att Llewelyn skulle dö i en bilolycka kort efter filmens premiär, vilket gör den till hans sista. En era gick i graven och Q-avdelningen blev aldrig lika bra, eller ens detsamma, igen.

Lite trivia så: Peter Jackson var påtänkt som regissör, men Barbara Broccoli gillade inte The Frighteners, så uppdraget gick till Michael Apted istället. Jackson, en hängiven Bond-älskare, har konstaterat att han knappast kommer få chansen igen då filmerna brukar regisseras av mindre kända regissörer.

Titeln, The World is Not Enough, anspelar på släkten Bonds familjemotto. Den förkortas ofta TWINE, vilket man förstår när man skriver en recension av filmen och måste upprepa den många gånger. Spelet som släpptes med samma namn var för övrigt tämligen värdelöst.

I slutet av filmen har MI6 satt upp ett kontor i ett gammalt engelskt slott vid någon vacker sjö. Exakt samma slott är med i Mio Min Mio, där det agerar borg åt Riddar Kato. Detta var faktiskt något vi upptäckte själva, helt utan Wikipedia-hjälp, så plus i kanten till oss där!

I filmen lyckas Bond återföra pengar som Sir Robert King betalat i lösensumma för sin dotter Elektra (Sophie Marceau). Men pengarna är en fälla och en bomb dödar King på MI6:s högkvarter, med tillhörande båtjakt på Themsen. Efter det tror MI6 att Elektra, som tagit över sin fars byggande av en gaspipeline till väst, är hotad av den ryske terroristen Renard (Robert Carlyle), vilken också var hennes kidnappare.

Ingenting är dock vad det verkar, Elektra är egentligen ute efter hämnd tillsammans med Renard, och mitt i soppan stiger Denise Richards som Bond-bruden och tillika atomexperten Christmas Jones. Många explosioner blir det.

Läs vidare →

20 juli

Bond-fredag: Tomorrow Never Dies

Titel: Tomorrow Never Dies
Releasedatum: 1997
James Bond: Pierce Brosnan
Bond-brud: Wai Lin (Michelle Yeho), Paris Carver (Teri Hatcher)

Tomorrow Never Dies är Pierce Brosnans andra roll som James Bond och den första Bond-film som inte producerats av Albert R. Broccoli då han avled bara sju månader efter att GoldenEye hade haft premiär. Istället tog Alberts dotter Barbara Broccoli över hans roll tillsammans med Bond-veteranen Michael G. Wilson, som producerat flertalet Bond-filmer i sin karriär. De båda hade också varit med under produktionen av GoldenEye. 

Som vanligt kantades produktionen av diverse rättighetsbråk och annat tjafs vilket försenade både manusförfattandet och inspelningen. Dessutom stötte man på patrull när inspelningen i Vietnam skulle påbörjas. Man tvingades då återvända till två platser som varit med i tidigare Bond-filmer; Brosnans och Teri Hatchers heta kärleksmöte spelades in på Stoke Park Club, som tidigare varit med i Goldfinger, och när Bond och Lin söker efter Carvers båt är de vid ön Khow-Ping-Khan som tidigare varit med i The Man With the Golden Gun.

I Tomorrow Never Dies försöker mediamogulen Elliot Carver (Jonathan Pryce) starta ett tredje världskrig genom att, från sitt egna stealth-fartyg, sänka ett Amerikanskt fartyg och stjäla en av dess missiler samtidigt som han skyller det hela på Kina. Helt i enlighet med hur en klassisk Bond-handling ska vara med andra ord.

Läs vidare →

13 juli

Bond-fredag: GoldenEye

Titel: GoldenEye
Releasedatum: 1995
James Bond: Pierce Brosnan
Bond-brud: Izabella Scorupco (Natalya Simonova)

GoldenEye tog tid på sig, och som så många gånger förr så var det rättighetsbråk som försenade projektet. Egentligen skulle det inte alls vara Pierce Brosnans debut, utan en tredje film med Timothy Dalton, men uppköp och licensbråk försenade projektet och Dalton tog sig ur kontraktet.

I stället fick vi GoldenEye, en film som bygger på murens och Sovjets fall, Kalla krigets slut, och allt vad det innebar för öst. Det passar James Bond alldeles utmärkt, och gör Daltons båda filmer till något av en transportsträcka där serien letar efter en ny roll för en modernare tid.

I GoldenEye ställs James Bond mot före detta 006, Alex Trevelyan, spelad av Sean Bean som för övrigt varit påtänkt som Bond tidigare. Svenska Izabella Scorupco spelar Natalya Simonova, teknikern på den hemliga ryska stationen där rymdvapnet GoldenEye hörde hemma, tills det stals av Trevelyan och ryska generalen Ourumov (välspelad av John Gottfried) och Xenia Onatopp (Famke Janssen). Det är bakgrunden till filmen, som tar Bond till bland annat St. Petersburg och Kuba.

Filmen introducerar CIA-agenten Jack Wade, spelad av Joe Don Baker, som faktiskt varit med tidigare i Bond-serien, men då som skurken Brad Whitaker i Dalton-rullen License to Kill. Här gör även Judi Dench debut som M, en roll hon i skrivande stund fortfarande innehar, och Robbie Coltrane gör den ryska maffiabossen Valentin Dmitrovich Zukovsky som även han dyker upp i senare filmer. Det är mycket som förnyas i GoldenEye, men trots det är det en ytterst klassisk Bond-film, och framgångarna blev därefter; GoldenEye blev den första Bond-rullen som slog Moonrakers på fingrarna och tjänade in mer pengar.

Och filmens namn? Nej, GoldenEye är inte titeln på någon Bond-bok eller novell, utan namnet på Ian Flemings hus på Jamaica, där böckerna ska ha skrivits. Det i sin tur fick namnet GoldenEye från en plan som Fleming utarbetade under Andra världskriget, för vad britterna skulle göra om nazisterna invaderade Spanien. Så sägs det i alla fall, det finns flera påstådda ursprung till just Flemings val av GoldenEye till sitt jamaicanska hem.

Läs vidare →

6 juli

Bond-fredag: License to Kill

Titel: License to Kill
Releasedatum: 1989
James Bond: Timothy Dalton
Bond-brud: Carey Lowell (Pam Bouvier)

License to Kill är faktiskt den första Bond-filmen att inte använda någon av Ian Flemings romaner som filmtitel, den är också Timothy Daltons andra och sista roll som James Bond. Detta på grund av rättighetsskäl, strejker och upplösningen av Eady Levy (en form av skatt som stödde Brittisk filmproduktion) som gjorde att inspelningen av uppföljaren blev försenad med sex år, vilket blev för länge för Dalton. Av samma anledning är License to Kill den första Bond-film som inte innehåller en enda scen inspelad i England, det hade blivit för dyrt helt enkelt. Den markerar även de sista framträdandena från Robert Brown som M samt Caroline Bliss som Moneypenny (tack och lov för det – hennes roll är pinsamt dålig). På tal om roller så är det andra gången Felix Leiter spelas av David Hedison, han var även med i Live and Let Die.

I License to Kill blir Bond av med sin 007-licens efter att han försöker hämnas sin vän Felix Leiter som på sin smekmånad blir brutalt överfallen av knarkkungen Franz Sanchez. Filmen hette från början License Revoked – en anspelning på just ovanstående – men ändrades senare till License to Kill.

Läs vidare →

29 juni

Bond-fredag: The Living Daylights

Titel: The Living Daylights
Releasedatum: 1987
James Bond: Timothy Dalton
Bond-brud: Maryam d’Abo (Kara Milovy)

Egentligen var det tänkt att Roger Moore skulle gestalta agent 007 i The Living Daylights, men Sir Moore tyckte det var nog efter tolv år som James Bond. Istället blev det jakt efter en ersättare, och det kunde faktiskt lika gärna ha blivit Pierce Brosnan som tog vid redan här. TV-serien Remington Steele, där Brosnan gjorde huvudrollen, var just nedlagd och Brosnan erbjöds rollen. Av naturliga skäl blev det en väldig massa uppståndelse kring detta, varför NBC förlängde TV-serien med en ny säsong och knöt in Brosnan på så vis, vilket gjorde Albert Broccoli förbannad – han ville inte att Bond skulle spelas av Remington Steele. Brosnan fick inte rollen, Remington Steele lades ned igen efter blott fem avsnitt, och istället blev det Timothy Dalton. Det var dock inte första gången Dalton var påtänkt som Bond, han kunde ha tagit vid efter Sean Connery, men sade nej för att han tyckte att han var för ung för rollen.

Titeln, The Living Daylights, kommer från en av Ian Flemings noveller. Filmen följer den hyfsat i början, men sedan blir det förstås något annat av det hela.

Läs vidare →

22 juni

Bond-fredag: A View to a Kill

Titel: A View to a Kill
Releasedatum: 1985
James Bond: Roger Moore
Bond-brud: Tanya Roberts (Stacey Sutton)

A View to a Kill blev Roger Moores sista Bond-film, trots att han egentligen ville sluta efter For Your Eyes Only. Och kanske skulle han ha hållit fast vid det, för i A View to a Kill känns Moore väldigt trött och gammal och inte alls speciellt mycket James Bond. Han har dock fortfarande kvar sin charm och sin förmåga att få damerna att släppa allt så fort han visar sig, det är först i de lite mer actionbetonade sekvenserna som åldern gör sig påmind. Tur är väl då att Christopher Walken fick rollen som Max Zorin – den läskigt galna multimiljardären som planerar att dränka hela Silicon Valley för att få monopol på sin datorchip-tillverkning. Walken gör en underbart bra insats och hans karaktäristiska sätt att tala och föra sig passar perfekt för en Bond-skurk.

Moore har själv sagt att den här filmen är den han gillar absolut minst av de sju han medverkade i. Han tyckte även att scenen där Zorin mejar ner samtliga gruvarbetare med ett maskingevär, under tiden de försöker rädda sig undan den översvämmande gruvan, verkligen inte hörde hemma i en Bond-film. Och vi är nog beredda att hålla med.

Läs vidare →