Nutopia

Machinarium – mitt liv som plåtburk

Den senaste tiden har jag haft ganska svårt för peka och klicka-spel. Inte för att de är ointressanta i sig, eller saknar någon vital del i spelmekaniken, utan snarare för att tempot många gånger är alldeles för lågt. Jag har helt enkelt vant mig med de snabba fixar jag får i Gears of War 2 och MAG. Men så kom Machinarium.

Ett övercharmigt och stilartat äventyr i sin allra enklaste form. Jag ska vara ärlig och utifrån min upplevelse förstod jag aldrig särskilt mycket av storyn, som ändå var väldigt tunn, men rent generellt kan man säga att man ska hämnas på ett gäng ligister som inte bara beter sig som svin mot allt och alla, utan även har rövat bort din bästa kompis.

Det utspelas i en abstrakt värld där allt är mekaniskt, så även invånarna, och du själv. Som den lilla robot du är ska du avancera framåt i den plåtfyllda och ångdrivna staden genom att lösa diverse pussel. Spelet innehåller ingen dialog, utan är helt baserat på visuella pratbubblor som presenterar små uppritade scener istället för text. Ett mysigt, enkelt och alldeles utmärkt sätt att förmedla vad som har hänt eller behöver göras.

Det är nog också avsaknaden av dialog som ger spelet ett lite annorlunda tempo än många andra spel i genren. Här är det mer rakt på sak, och pusslen låter sällan vänta på sig. Ibland är de små och snabba medan de lite större inte bara kräver mer tid och föremål, utan måste även betas av i omgångar.

Även om spelets problem och gåtor ofta går att överkomma med lite kortare tankeverksamhet finns det stunder då man verkligen sitter som ett stort frågetecken och intalar sig själv att man verkligen testat allt som finns att testa, vilket självklart inte är sant. Överlag känns det dock oerhört välbalanserat och det håller ett bra flyt mest hela spelet igenom. Något som är över på ett par timmar.

Väl i mål känns allt alldeles lagom. Vare sig för mycket eller för lite. Och det var en minst sagt angenäm resa som synnerligen kan rekommenderas för vem som helst med lite förkärlek till genren. Machinarium är väl värt den korta tid det kräver.

Betyg: 4 av 5

Rickard Olsson

Omåttlig dyrkare av e-sport. Spelar mycket PC, främst Rocket League, och klämmer även in blandat på PS4 och Xbox One när tid finns. Anser att The Last Guardian är universums bästa spel någonsin.

Kommentarer