Då och då får man vara med om upplevelser som får en tacksam över livet självt. Att man lever just här, just nu. Kanske har man också lyxen att kunna stänga av den yttre världen och sjunka in i spelet framför sig, ligga en hel dag och bara njuta. Det svåraste är nästan att man blir så uppspelt förtjust att det känns orättvist om inte ens vänner får uppleva samma sak.
Dragon Ball Z: Raging Blast är inte ett sådant spel. Faktiskt så låg jag ett tag och funderade på att försöka leta upp instruktionsboken till min dammsugare bara för nöjes skull. Flyga omkring, slå, sparka eller göra nåt segt supermegaslag, flyga lite till och slå lite till. Sparka kanske. Det finns ungefär 77 miljoner spelbara karaktärer, ett gigantiskt spelmoment med handling ur animeförlagan, många banor, motståndare online och allt annat man kan tänka sig – plus väldigt mycket mer än så – men spelet är så förbannat tråkigt att hjärnan smälter. Klart häftigast är hur mycket möda utvecklarna Spike orkat lägga på allt kringmaterial. Fullständigt ointressant för mig – men något slags kärleksgåva till fansen jag såklart inte förstår bättre än min dammsugare. Vill man exempelvis till elgitarrmusiken sitta och läsa karaktären Future Trunks hela biografi så bjuder Spike på det.
Förstår att det finns en och annan Dragon Ball-fantast som spelet passar bättre för, men för mig och säkert för dig är det ett spel att helst flyga långt, långt bort ifrån.
Betyg: 1 av 5