Worms är tillbaka, men för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är en serie värre mjölkad än Mega Man och Final Fantasy, eller så det känns i alla fall. Men jag klagar inte för det, Worms är ju kul, och har alltid varit.
Med Worms: Battle Islands får vi spela enspelarläge, en kampanj. Utföra uppdrag, bygga egna vapen och banor som vi kan utmana andra med och på. Det finns dedikerade flerspelarlägen i olika tappningar, endast mot levande motstånd eller både och. En hel del är det, men jag bryr mig inte så himla mycket. Det enda jag vill åt är de klassiska dödsmatcherna, fyra maskar i varje lag, en galen bana och en jädrans massa vapen. Det får jag även denna gång.
Det skjuts, sprängs, hoppas, fåras, bombas, peppras, bränns och slåss, precis som vanligt alltså. Och visst har jag kul, även om jag så klart saknar en vän att spela med, eller mot då. Online fungerar, men jag orkar inte riktigt vänta på det. Det blir oftast att man bara drar igång en slumpmässig match mot datorn, och det går ju lite sisådär. Ibland är det lite för enkelt, och ibland sitter man bara där med hakan i golvet efter ett av processorns superskott. Det är ganska ojämnt, eller jäkligt ojämnt till och med. Men det får man väl ta, antar jag.
Fast vad jag inte riktigt vill acceptera är de ständiga laddningstiderna. Inte bara ska det laddas å det grövsta när man startar spelet, vilket gör att man sätter PSP:n på stand by hela tiden istället, det laddar även i menyerna när man bara ändrar simpla val som bana och liknande. Lika tråkigt som konstigt. Men än värre är det med optimeringen under matchernas gång. Ett spel av den här simpla kalibern ska inte hacka, men det gör det ibland. Dåligt, rent ut sagt. Och varför envisas spelet med att påstå att jag satt in ett annat minneskort?
Men jag väljer att bortse från detta, för jag har för tillfället inget annat Worms att tillgå. Därför spelar jag Battle Islands med glädje, men jag bryr mig inte nämnvärt om allt övrigt spelet erbjuder, så det så.
Betyg: 3 av 5