Sega var verkligen banbrytande med sin sista konsol, nämligen Dreamcast. Inbyggt modem, bara en sådan sak – något man snabbt bytte ut till bredbandsadaptern via amerikanska mellanhänder. Även fast onlinespelandet kom igång sent i Sverige så blev det ändå något som definierade konsolen för mig, mycket tack vare en skön version av Quake III Arena samt förstås Phantasy Star Online.
PSO, som Segas konsol-MMO populärt förkortas, var först i sitt slag i vardagsrummet. Jag minns hur jag och Bengt Lemne, dåvarande redaktör för TVspel.nu, satt mitt i natten och spelade en förhandsversion på japanska servrar. Vår androida hack n’ slash-maskin hette Danke och gjorde avtryck tidigt. Eller något sådant.
När man spelar PSO online så kretsar det kring en lobby där man samlar ihop tre vänner (helst), går till disken och registrerar ett uppdrag, och vips är man nere och slår sig igenom en välkänd bana. Dagens MMO:n är förvisso inte alltid mer originella än så, men PSO var och är väldigt linjärt. Samma anda, om än lite mer spännande förpackat, återkommer i Phantasy Star Universe (till Xbox 360) och Phantasy Star Portable 1-2 (till PSP, rekommenderas). Det är enkelt, med lite story här och var, men i grund och botten gäller det att slå sig från A till B, trycka på lite knappar för att öppna dörrar, och göra processen kort med bossen.
Tillbaka till Danke, den androida krigsmaskinen. Han hade lite problem att bli riktigt framgångsrik i början, dels för att uppkopplingen inte alltid var så extremt bra på det sega modemet – vi snackar telefonlina här – och dels för att våra japanska medhjälpare sällan förstod mer än något ord engelska.
Det gjorde inte så mycket. Vi hade kul ändå, och snart lärde alla inblandade sig hur man spelade.
PSO fick flera uppföljare och versioner, men inget trollband mig som det första spelet. Nostalgi, javisst, men det är något som är väldigt rätt med Phantasy Star Online. Jag är glad att serien lever vidare.
Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.