Apples iPad, tabletdatorn som kör iPhone OS, är ute i USA. Om Steve Jobs får bestämma så är det Guds gåva till alla gamers, en highend-spik i Nintendos och Sonys bärbara spelkista. Den polokragesberoende spinstern har redan levererat två tunga slag mot konceptet Bärbara Spelkonsoler som vi känner det. Dels med iPhone, och dels med iPod touch – något för varje plånbok.
Och allt backat av mäktiga AppStore, en ypperlig case study för framtidens speldistribution.
Men där iPhone och iPod touch ter sig naturliga och ändå hyfsat okej prissatta i sina respektive nischer, så är iPad något helt annat. Dyr och Apple-lyxig, med dedikerade appar som ofta är många gånger dyrare än sina iPhone-motsvarigheter. Är den verkligen ett hot, ett berättigat verktyg i kampen om spelandet i gamers på språngs svettiga labbar?
Svaret på den frågan är förstås omöjligt att basunera ut som sanning redan nu, men klart är i alla fall att spelupplevelsen på en iPad är betydligt mer bombastisk än på din iPhone eller iPod touch. Skärmen är riktigt, riktigt bra, och även fastän det här är en förstagenerationsprodukt med spel som bara skrapar på ytan, så är det imponerande. Visst, vi får samma problem som vi har med iPhone och iPod touch med tryckskärmskontrollen – och när man efterliknar den klassiska handkontrollen så blir det som det blir. Återigen är det tydligt att det här är en multiprodukt, inte en dedikerad spelmaskin.
Jag minns när PSP:n kom. Artiklarna, iPod-liknelserna, hyllningen till stilen – den var helt enkelt häftigare än Nintendo DS. Med facit i hand så vet vi vilken maskin som är succén, och vilken som förtvivlat famlar för att hänga med i svängarna. Samma liknelse skulle för övrigt kunna göras på hemkonsolmarknaden, återigen med Nintendo i förarsätet.
De är inte där längre, trots de imponerande framgångarna med Nintendo DS. Kanske är Nintendo 3DS, 3D-uppföljaren, nästa paradigmskifte för bärbar gaming, men ser man inte styrkan i Apples upplägg – med AppStore som den glimrande juvelen i mitten – då förstår man inte vart vi är på väg.
Apple leder bärbar gaming idag. De gör avtrycken, och de tjänar hisnande summor, precis som åtminstone vissa utvecklare till plattformen. Giganterna sällar sig till skarorna, att Square Enix utvecklar dedikerade Chaos Rings till iPhone är bara början.
Eller som Rickard sagt tidigare, varför betala 399 kr för GTA: Chinatown Wars när det finns för 75 kr på AppStore?
Det är sant för iPhone och iPod touch, men inte lika mycket så för iPad, för även om spelen är billigare än sina motsvarigheter till PSP och DS, så är de dyrare. 99 kr för en större version av Plants vs. Zombies känns kanske inte hutlöst, men nog höjer vi väl på ögonbrynen? Vi är trots allt vana vid en annan prisbild på AppStore.
Kanske löser det sig självt, för när iPad når dina vänners händer och du tar dina första stapplande steg i dess spelvärld så är det svårt att inte bli imponerad. För det här är bra, riktigt bra. Skärmen, bra tryckskärm, en större enhet – nog blir man lite kär, och lagom prylnojig.
Men spelmaskinen iPad?
Nej, vet ni, trots imponerande dedikerade iPad-spel, stöd för iPhone-appar (som skalas upp i dubbel storlek om du vill – fungerar ofta okej till spel faktiskt), och AppStore i ryggen så är jag inte övertygad. Den är för dyr, spelen känns dyra, och iPaden är inte i fickan när du åker buss.
Där har du ju din iPhone.
Spelmaskinen iPad har ett existensberättigande som highendprodukt idag, och som ett uppkäftigt långfinger i Apples näve mot den bärbara spelbranschen som vi ser den. Men det är inte iPad som är vapnet, trots möjligheterna till riktigt imponerande spelupplevelser.
Hotet med stort H är fortfarande AppStore i kombination med iPhone och iPod touch, för iPad är en marginalprodukt i sammanhanget.
Just nu. Det har svängt fort förr.