Det finns bara ett fel med Space is Key (7 kr till iPhone, fungerar dock utmärkt på iPad med i 2X-läget) och det är att man har en Mute-knapp. Det borde nämligen inte vara tillåtet att uppleva spelet utan den frenetiska musiken, det hör till, i all sin bitploppliga ära.
Grundpremissen för Space is Key tilltalar inte direkt. Det är ännu ett spel där du springer över skärmen och trycker på skärmen för att hoppa. Canabalt är underbart, och alla älskar robotenhörningar, men där någonstans började det bli nog.
Fast i Space is Key springer du inte, du glider snarare – eftersom du är en överdimensionerad pixel. Och visserligen hoppar du med tryck på skärmen, men du kan inte styra hur långt eller högt. Inte heller är det ett evighetsspel som nämnda titlar, istället är målet att ta sig från början till slut på skärmen, helst alla 43 i rad. Gör du det utan att dö så är du min hjälte. Första gången krävde närmre 400 liv för mig. Målet är under 100 för övrigt.
Och det är just grejen med Space is Key: det finns en början och ett slut på såväl spelet som banorna. Med lite spydiga kommentarer från den stundtals sadistiska utvecklaren, underbar musik, och en skön visuell stil.
7 spänn. Köp det här, helt enkelt – om inte annat för att skicka budskapet att vi tycker om udda tolkningar på framgångsrika koncept.