Eftersom Rickard inte vågade spela Fallout: New Vegas i hardcore-läge, bestämde jag mig givetvis för att göra det så fort jag la vantarna på spelet. Allt för att känna mig lite mer manlig än jag egentligen är.
Att vara hardcore i Fallout: New Vegas handlar inte, såsom många andra spel, att höja svårighetsgraden. Visst, du kan göra det om du vill men det är inte hardcore. Istället handlar det om att införa en ny spelmekanik som tvingar dig att planera ditt spelande lite extra. Bieffekt? Det blir karaktärsfördjupande också.
Spelmekanik är ny för serien och tvingar spelaren att ta hänsyn till sin karaktärs behov av mat, dryck och sömn. Inte heller blir läkemedlen, så kallade stimpack, lösningen på alla dina behov. Gör dessa mekaniker spelet svårare? Nej. Gör det spelet roligare? Alla gånger i världen. Genom att få prioritera sin karaktärs resor och färdkost finns alltid där i bakhuvudet. I vanliga fall brukar sådan här resurshantering få mig att slå bakut, men det flyter på fint i New Vegas. Det blir aldrig enerverande, men man kan å andra sidan aldrig släppa det helt.
Dessutom fungerar spelmekaniken som en extra krydda till spelets stämning. Vad är din karaktär för en person egentligen? Går han över halva världen på tom mage och mår skitdåligt bara för att ha lite extra loot i ryggsäcken? Eller är han personen som struntar i allt loot så länge han är mätt och belåten? Spelmekaniken blir även ett verktyg som utformar karaktärens personlighet. I alla fall för mig.
Jag gillar att man tillför nya element, istället bara för att slentrianmässigt höja svårighetsgraden. Förhoppningsvis får vi se lite mer sådana här små innovationer hos spelföretagen. Till alla er som ska spela Fallout: New Vegas rekommenderar jag er att spela på hardcore. Fega inte ur som Rickard! Jag lovar att ni inte kommer att ångra er.