Den diktatoriska triaden här på Spelbloggen, ger mig ingen rast och ingen ro! Upp med en ny text nu Ola, den ska helst vara klar igår säger de och jag lyder förstås för sån är jag, en sån som lyder. Det blev fyra spel även denna gång och indie-kanalen överraskar positivt flera gånger om!
Nu kör vi!
Headshot
Headshot ser inte mycket ut för världen men bakom det deskriptiva namnet döljer sig en liten och väldigt simpel juvel. Spelet består av ett förstapersonsperspektiv där du ser hela spelvärlden från ditt kikarsikte. Du spanar ut över vad som påminner om en park och i parken rör sig massor av människor. Spelets grafik är extremt simpel men den ljudmatta man lagt på det hela ger faktiskt en närvarokänsla utöver det vanliga. Du hör människor som pratar med varandra, bäbisar som skriker, bilar som gasar, ungdomar som ropar och det känns faktiskt som att man spanar ut över en riktig park. Till det här får du en musikslinga liknande den där duh-duh-duh-duh-grejen som finns i hajen och slutresultatet blir en helt klart nervig upplevelse. Spelets utmaning ligger i att parkidyllen plötsligt avbryts, alla skriker, alla springer kors och tvärs och någonstans mitt i kaoset står en man med en pistol redo att döda! Ditt uppdrag är förstås att hitta mördaren och ge honom ett välriktat headshot. Det hela går på tid och om du inte headshottar honom i tid är det Game Over.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Nej! Det behövs inte, spelet går att spela alldeles lagom mycket utan att spendera några dolares.
Lodestar 1000
Oj, oj, idel guldkorn än så länge! Lodestar 1000 är ett musik-följa-john-spel i lite samma skola som till exempel Rhytm Paradise till Nintendo DS. En stor och charmig retrorobot med en Xbox 360-kontroll på magen visar vilka knappar som ska tryckas på och vilka spakar som ska ryckas i och sen är det upp till dig att härma. Trycker eller rycker du fel så är det hela över och du får börja från början. Varje lyckad knappsekvens leder till en mer komplex och längre sekvens och för min egen del blir det omöjligt svårt ganska fort – det värsta med det är inte att jag är dålig utan att jag tvingas börja om helt från början hela tiden! Frustration! Det är annars mitt enda klagomål, just det att spelet är alldeles för oförlåtande.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Nej! Hade det inte varit för den lilla missen att jag hela tiden misslyckas och tvingas börja om från början hade jag kanske hamnat i en situation där ett köp blev aktuellt. Menvatusan, jag lyckas aldrig ta mig så långt!
Space Milkman
Det här blir ju nästan löjligt! Bara bra spel den här gången? Space Milkman handlar om det som vi alla vet är sant, att rymdvarelser med jämna mellanrum kommer till vår planet för att stjäla våra kor. Rymdvarelser älskar kött och mjölk, det vet väl alla?! Spelet är ett finpolerat plattformsäventyr från Japan som med sin sköna stil ger ifrån sig mysiga Katamari-vibbar. Lite fladdrig kontroll kan jag tycka ibland men det är inget som stör nämnvärt utan istället är det roliga banor, kluriga plattformsutmaningar och en supercharmig spelvärd som är det bestående intrycket. Prova-på-versionen tar slut alldeles för snabbt och när ska-du-köpa-eller-avsluta-frågan dyker upp på min TV tvekar jag inte en sekund innan jag slår till.
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: Ja! Och då kostar det ändå 240 poäng!
Guns Loaded
Äntligen! Ett skitspel! Det här höll ju på att bli alldeles för sockersött. Guns Loaded är att klassiskt sidscrollande shoot-em-up och är precis hur tråkigt som helst. Tråkiga miljöer, tråkiga fiender, tråkiga vapen och tråkig musik. Tråk, tråk, tråk och tråk. Sa jag att det var tråkigt? Det är det, det är jättetråkigt!
Köpte jag spelet efter att ha spelet trialversionen: A big no-no!
Sammanfattning
Av spelen ovan är det väl egentligen bara ett enda som kan kvala in som ”bra på riktigt” och det är förstås Space Milkman. Både Headshot och Lodestar 1000 är ju mest lite lustiga (eller Headshot är snarare olustigt) och värda att provspela just på grund av det. Kul att det även denna gång blev ett mer eller mindre klassiskt plattformsspel som klev fram som vinnare. Vem behöver ett Wii när man har en 360 med en indiekanal? Inte jag i alla fall.