Det var förstås väntat att Nintendo skulle vara kapabla till att göra ett riktigt imponerande 3DS-spel. Hade The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D funnits ute på lanseringsdagen hade de sluppit den tunna försäljningen. För här vänder det, åtminstone för en tid framöver, och det är inte alls förvånande att spelet säljer enheter i Japan samt placerar sig på förstaplatsen för försäljningen i Sverige.
För det är Zelda, och Zelda säljer.
För det är Ocarina of Time, enligt många det bästa Zelda-spelet någonsin.
Och för att det är så förbannat magiskt bra.
Ocarina of Time var fenomenalt när det släpptes till Nintendo 64, och utgåvan man kunde få tag på till GameCube var ännu lite skarpare. Men den här versionen tar priset, ett fantastiskt spel har, otroligt nog, blivit ännu bättre.
Just det, Ocarina of Time 3D är den bästa versionen av spelet – och det är 3D:n som gör det.
Från första stund blir Hyrules alla vrår så mycket mer levande, med det djup man förväntar sig och den smakfulöa effekthöjningen som inte förfular eller tar från spelupplevelsen. Spring runt bärandes på en irriterande kacklande kyckling och det flyger fjädrar och dun ur skärmen, exempelvis. Småsaker, men så mycket de tillför – det blir så otroligt uppenbart när 3D:n är av. En vacker värld blir platt, fortfarande tjusigare än sin förlaga men inte lika imponerande längre, inte lika levande.
Jag måste erkänna att jag är imponerad. Nog för att 3D-effekterna vi sett så här långt har fungerat, men det har varit mer gimmick än faktiskt förhöjande för upplevelsen. Här visar Nintendo återigen vad som är möjligt, och blotta tanken på vad andra generationens 3DS-spel ska kunna erbjuda gör mig för första gången lite småkär i formatet.
Det är inte bara yta som 3D:n tillför, utan djupet i världen gör det även lättare att slåss mot flera fiender. Den lilla skärmen är inte idealisk för Z-targetingmetoden som Ocarina of Time introducerade till serien, men det är aldrig något problem. Med 3D:n påslagen blir det dessutom än mer tydligt var Link befinner sig i djupet, i relation till sina fiender, vilket gör strider mot flera monster lättare samt mer – ja, jag säger det igen – levande. Det får mig att hoppas på Nintendos PR-snack om hur Super Mario 3D ska erbjuda mer exakt plattformshoppande tack vare 3D-funktionen, så lovande känns det.
Superlativen duggar tätt, och helt ärligt finns det ingenting negativt att säga om Ocarina of Time 3D. Det var ett fantastiskt spel från början, och nu är det ännu bättre. Mina enda problem med spelet har egentligen med 3DS:en att göra, som att jag inte upplever den som överdrivet ergonomisk för mina stora händer, eller att batteritiden är så tunn som den är. Men det ska inte Ocarina of Time 3D lida för. Det här är spelet som motiverar ett köp av Nintendo 3DS. Det är helt enkelt fantastiskt.