Little Big Planet till PSP är egentligen en ganska simpel historia, åtminstone om man sedan tidigare är bekant med den stationära versionen till PlayStation 3. För rent ytligt har inte mycket skett, det krympta formatet till trots.
Little Big Planet är på PSP:ns lågupplösta skärm förvånansvärt vackert, och det är för första gången på länge som jag faktiskt får en WOW!-känsla av grafiken i något spel till plattformen. Det ser till synes helt kompromisslöst ut, med knivskarpa konturer och följsam bilduppdatering. Några direkta klagomål finns egentligen inte, annat än kanske att sackpojken, den spelbara karaktären, lider lite rent detaljmässigt i och med den låga upplösningen. Men det är definitivt överkomligt och inget som drar ned helheten det minsta.
Men där spelet behållit sin visuella charm har den tekniska begränsningen formatet innebär satt käppar i hjulen för utvecklarna. PSP:n är helt enkelt inte tillräckligt kraftfull för att pressa fram ett sådant här konstverk och samtidigt stoltsera med något flerspelarläge. Little Big Planet till PSP förblir ett bärbart eremitspel, en klar nagel i ögat för många spelare där ute, vågar jag påstå. Men samtidigt är det ett spel som i allra högsta grad fungerar för den ensamme spelaren också. Absolut. Särskilt med de cirka trettio eller så nya banorna vi hittar här. Det finns att göra, även om man får göra det själv.
Vidare har man valt att frångå de tre dimensionerna sackpojken kunde hoppa mellan i PlayStation 3-versionen och tagit den något enklare vägen med endast två. Det blir mindre förvirrande och mer rakt på sak, särskilt med hjälp av autokorrigeringssystemet som väljer rätt väg åt dig när hopp och hinder kommer i din väg.
Men vad som däremot återfinns här liksom i den äldre varianten är möjligheten att skapa och dela med sig, av banor alltså. Detta är dock något jag personligen håller mig ifrån. Jag orkar helt enkelt inte, det blir för mycket, tar för lång tid och slutar vara intressant innan jag ens har börjat. Bara mängden objekt och möjligheter gör mig smått illamående, så det överlåter jag till andra. Men för er som kan nöta sådant här i timtal så finns möjligheten att ge och ta genom det onlinecommunity spelet erbjuder.
Det hela mynnar dock ut i en gemytlig upplevelse jag återvänder till vilken dag i veckan som helst, även om jag inte delar med mig av egna kreationer och bara spelar för mig själv. För i slutändan är Little Big Planet inget annat än fullständigt bedårande, om än kanske inte för alla.
Betyg: 4 av 5