Något som för mig personligen var synonymt med PlayStation-eran, den första av konsolerna alltså, var det obligatoriska introt där grafiken vida överträffade själva spelet. Man minns tillbaka och nästan myser lite grann, för det är inte riktigt samma sak längre. Två av dem sticker ut lite extra, på olika sätt.
Det intro som verkligen tog mig med storm var inte helt otippat öppningen till wipEout. Läckert, modernt och lät jävligt bra. Jag tittade på det varje gång, drog ofta för gardinerna, stängde dörren och höjde volymen. Fan vad bra det var då. Och faktiskt fortfarande är.
Nästa intro jag har fastetsat i hjärnbarken kommer från Tekken, det absolut första spelet i serien. Jag tyckte kanske att det var häftigt när det väl begav sig, kommer inte ihåg, men det är inte därför jag minns det. Nej, för när jag ser på det så här i efterhand slår det mig faktiskt hur otroligt jävla fult det var och är. Skrattretande, snudd på humor. En klassisk återblick som verkligen cementerar spelens snabba utveckling, förrenderade eller ej.
Vilket är ditt favoritintro, av vilken anledning det än må vara?