Nutopia

Veckans spel #26: intron man minns

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Något som för mig personligen var synonymt med PlayStation-eran, den första av konsolerna alltså, var det obligatoriska introt där grafiken vida överträffade själva spelet. Man minns tillbaka och nästan myser lite grann, för det är inte riktigt samma sak längre. Två av dem sticker ut lite extra, på olika sätt.

Det intro som verkligen tog mig med storm var inte helt otippat öppningen till wipEout. Läckert, modernt och lät jävligt bra. Jag tittade på det varje gång, drog ofta för gardinerna, stängde dörren och höjde volymen. Fan vad bra det var då. Och faktiskt fortfarande är.

Nästa intro jag har fastetsat i hjärnbarken kommer från Tekken, det absolut första spelet i serien. Jag tyckte kanske att det var häftigt när det väl begav sig, kommer inte ihåg, men det är inte därför jag minns det. Nej, för när jag ser på det så här i efterhand slår det mig faktiskt hur otroligt jävla fult det var och är. Skrattretande, snudd på humor. En klassisk återblick som verkligen cementerar spelens snabba utveckling, förrenderade eller ej.

Vilket är ditt favoritintro, av vilken anledning det än må vara?

Rickard Olsson

Omåttlig dyrkare av esport. Spelar mycket PC och klämmer även in blandat på PS4 när tid finns. Anser att The Last Guardian är universums bästa spel någonsin, för… Trico <3

Kommentarer

  • (PC) Favoritintrot är Homeworld. Musiken och händelserna placerar spelaren snabbt i den episka historien.
    Sen har en del klagat på inledning till Half-life, men jag tycker den var genialisk. Man får bakgrunden till spelet samtidigt som man får åka genom delar av den värld man sedan ska kämpa sig igenom.

  • Martin

    Jag föredrar introt till Bobble Bubble.
    “Now, it is beginning of a fantastic story!! Let’s make a journey to the cave of monsters! Good luck!”
    Mer behövs inte.

  • Linus

    Själv måste jag slå ett slag för introt till Another World (PC).
    Hade ingen aning om vad för typ av spel man hade fått tag i och introt var så fantastiskt snyggt (för att vara början av 90-talet) så det fanns inga tveksamheter att man skulle fortsätta att lira det.
    Sen fick man en resa genom ett, för en annan, klassiskt spel.